Halvsyskon

Jag fick inse att kärleken till bonus inte är samma kärlek som till mina biologiska barn. Jag trodde den var det men kärleken som kom när min äldste föddes är en annan starkare.

Det innebär INTE att jag började älska min bonus mindre men jag mådde dåligt över detta i början. Tills jag insåg att det var ok att ha olika känslor för dem. Att det är fullkomligt normalt faktiskt :)

Kärleken finns där ändå men inte exakt på samma sätt.

Förövrigt - låt barnet vara med. Och där är du redan i tanken :)

Jag tror att det är viktigt att ge det äldre syskonet extra tid - oavsett om det är helsyskon eller halvsyskon (förövrigt tror jag inte på ordet halvsyskon - hade jag sagt till mina ungar här att de är "halva" hade de kollat på mig som om jag var knäpp. De är syskon, varken mer eller mindre). Min äldsta mådde skit en period för att lillebror var väldigt krävande. Men hans pappa fick ge honom extra tid. Och ibland tog pappan lillebror på en promenad o då kunde jag o storebror mysa i soffan, äta glass o se en film. Så om du har en nära relation till bonus så GLÖM INTE DET. Det är lätt att pappan tar allt - och han bör ta den större biten. Men inte allt om du och bonus har en nära relation.

Sedan är det ok att inte orka och vara på topp jämnt. De flesta är helt slut efter att ha fått barn. O det är ok ;)