Klarar inte av min hund

När ni är ute, ha med dig något hon tycker är skoj utan att hon vet det. När hon går iväg någonstans på eget äventyr så ropar du till, sätter dig på huk och låtsas hitta det där roliga.

Om hon ser dig som en resurs så är det bra, du är den som hittar de bästa och roligaste sakerna då och det blir kul att följa med dig.

Hittade en länk när jag sökte på "Valpen bits"

www.kelpiestuds.se/aaaajjj-valpen-biter-mig

det gör jag, det är bara på såna som dig som jag inte lyssnar på. Som är arg, eller skriver argt. Som dömer, som inte vet hur jobbigt den kan vara.

Vad är det för ras eller rasblandning? Din första hund? Om inte, vad hände med din första hund i så fall - att ha vuxit upp med hund räknar jag inte till att ha varit hundägare med allt ansvar det innebär.

Eftersom du inte kan behärska dig utan det här blir en känslostorm som tar över dig och dina handlingar kan jag starkt rekommendera dig till att seriöst försöka förlika dig med tanken att det bästa beslutet troligtvis faktiskt är att lämna tillbaka valpen till uppfödaren. Eller om uppfödaren inte är intresserad att omplacera. Vissa individer av hundar är väldigt krävande, jag vet vad för slags individ det är du har då jag har en sådan själv. Skillnaden är att han är min 4:e hund och inte min första, skulle aldrig ha klarar av honom som första, andra eller tredje hund ens för den delen. Det är inget fel på hunden i sig, men riktigt klipska individer i kombination med mycket energi och motor kan bli väldigt svåra att hantera korrekt - dvs på ett sådant vis att a). Du som ägare känner att det är roligt att äga hunden, och b). Hunden trivs med dig som ägare och utvecklas åt rätt håll under din vägledning.

Det största problemet här är just att du inte klarar av att behärska dig själv. Känn dig inte misslyckad för det, för ibland blir det bara fel och ibland är man inte rustad för just den hund man får. Men gör inte misstaget att inte inse det i tid. Det blir bara svårare med tiden att fatta jobbiga beslut och risken är att man förstör för hunden om man drar ut på det, men också att man skapar lidande för sig själv.

Jag kommer gärna med tips och råd på hur du kan bemöta och träna, men snälla om du innerst inne vet med dig själv att du inte kommer kunna behärska dig? För det kommer inte bli lättare på bra länge, så gör dig själv och hunden en tjänst genom att inse att det inte funkar och fatta det jobbiga beslutet.

Min valp är inte av den "värsta" sorten men han har onekligen varit jobbig på det sättet att han är väldigt energisk, trotsig, och hade tidigare mycket svårt för att slappna av. Alla valpar har sina styrkor och svagheter, en annan kan ha väldigt starkt resursförsvar (min har hittills uppvisat noll av detta, har visserligen tränat mycket på det) medan en annan är väldigt svårmotiverad.

Det jag vill komma fram till är att man får se till individen och anpassa sin träning efter detta. Min valp var (och är) väldigt på, bitig, men det ser jag som en fördel då han är mycket kontaktsökande. Jag lade in kommandon såsom "hämta leksaken" vilket gjorde att han självmant hämtar leksaken då han vill leka med mig, på så vis slipper jag bli arg över att han biter sönder mina armar och vi får en betydligt bättre relation då vi kommunicerar. Jag var så frustrerad då jag inte visste hur jag skulle bemöta hans trotsighet och energi men jag använder den till något positiv, nu är han betydligt enklare då jag vet hur jag skall kommunicera...

TS; Ta det lugnt. Ta hjälp av ägare med samma ras. Lek, kommunicera, lär känna din hund...

Svarar just nu bara på dem som kan prata med mig utan att döma, jag vill inte ge bort hunden ännu, jag vill ge mig själv en chans. Jag vill vara personen som hunden ska vara med. Jag visste bara inte att det kunde vara så svårt.