amia01 skrev 2018-04-19 08:45:17 följande:
Håller med om att man måste se helheten, men då kommer ju frågan varför vi ska ha varg i Sverige för huvud taget? Är så stora kostnader för både ekonomi och ekologi försvarbart för att skydda världens vanligaste varg? Med över 200 000 individer är ju inte direkt utrotningshotad?
Tycker visst man kan ta jämförelsen med bilismen, men då måste man också se helheten, och det stora ansvaret som samhället tar när det gäller bilismen. Något som inte är fallet med vargstammen, där effekterna och kostnaderna drabbar enskilda mycket hårdare.
Ex leds trafiken bort från gångtrafikanter, kollektivtrafik byggs ut, skyddsåtgärder byggs in i särskilt farliga miljöer. Inget av det här är något som du behöver ta kostnaderna för på egen hand.
När det gäller vargen får de lokalt boende till stor del själva stå för kostnaderna för skador och skydd för vargen. Hur tror du du tänkt om bilar om det gått en motorväg genom skolgården där dina barn gick i skolan? Utan stängsel och med flera olyckstillbud? Och om du då inte fått mer hjälp av samhället än ett par tusen för att sätta upp stängsel? Tror inte du hade velat ha bilar där då heller.... men säkert hade de flesta som bodde i grannkommunen velat ha motorvägen kvar, eftersom det går snabbare att komma till stan då...
Och apropå irrationella rädslor... låt oss säga att det bara skett incidenter på motorvägen - och att det bara var barn på andra skolor som dödats - skulle du kalla din rädsla för att dina barn skulle bli skadade för irrationell då?
Svaret är enkelt. Varg förekommer naturligt i Sverige och har alltid gjort utom då människan utrotat den pga irrationella rädslor.
Jag håller med dig om att samhället inte tar ansvar för vargen, som tex att kompensera för kostnader.
Det är så trafiken funkar idag. Många gånger krävs det tex flera dödsolyckor innan det sätts upp rödljus. Så eftersom du undrar, jag tar itu med den irrationella rädslan och gör mitt bästa för att mitt barn inte ska bli nästa dödsoffer genom att undervisa hur man ska göra. Sen går jag inte omkring och är irrationellt rädd därför att det sänker livskvalitén något oerhört. För att uttrycka det krasst så händer det så händer det. Jag har gjort det bästa för att det inte ska hända, mer kan jag inte göra.
Man väljer sina känslor, även om man vill vara irrationellt rädd.