Trivs inte i äktenskapet utan sex

Ja? det handlar ju om dig, inte om andra? 

Att ha en partner som inte är villig att kommunicera är ju ett problem i sig isåfall, som kan leda till så många fler problem - som kasst sexliv. Menar inte att förminska det jobbiga i att ha en partner som inte är på samma nivå sexuellt, jag förstår att det är skitjobbigt rent ut sagt. Och ännu mer så om ens partner inte vill prata om det alls. 

Min huvudsakliga poäng med hela det här är att man i slutändan ändå får lov att göra sina val och leva med dem. Ni båda valde att vara otrogna istället för att kommunicera eller gå isär. Ni väljer att fortsätta leva ihop (säkert av flera bra anledningar) nu istället för att gå isär. Personligen tycker jag inte det är värt att leva olycklig i en relation för att det är jobbigt att gå isär, praktiskt eller emotionellt. Alla tycker inte det, inga problem. Men man måste fortfarande stå för de val man själv gör och inte lämpa över det på ens partner bara. Det går inte att förändra någon annan eller få de att göra som man vill, man kan bara själv välja hur man ska förhålla sig till saker och ting.

Vilken klok insikt, och jag tror det är precis av det du skriver som det går fel. Jag ger inte uppoch tror fortfarande att jag kan ändra min man. Jag är envis som synden och fortsätter hoppas på förändringen. Lite som en politiker som tjatar sönder med sitt snack.

Ja, jag skriver hur jag tänker, och reagerar såklart när du missuppfattar vad jag skrivit.

Du vill ju missförstå mig och verkar anse att jag är dum i huvet. Snobbig attityd.

Det bara är så, vissa är ointresserade av sex.

Bara acceptera, lämna eller stanna och vara utan sex.

Det är de två alternativen du har, ifall ni har diskuterat öppen relation och du fått nej på det.

Trist läge, men det är så det är.

Nej, vad jag menade var att jag skrev ju bara om att om det funkade för dig så kör på det i den meningen, ingenting om att du skulle ha skrivit att att andra ska ställa upp nör de inte vill, som du trodde att jag gjorde.

Ja,men jag kan inte se att hon har skrivit om hon har sagt till honom att hon inte längre känner någon attraktion för honom.
(Kärlek och attraktion behöver ju inte nödvändigtvis vara samma sak)
Har hon gjort det och han ändå väljer att stanna så kan jag inte se några problem med det.
Då har han ju gjort sitt val och kan inte klaga.
Har hon däremot inte sagt det och låter honom leva i villfarelsen att hon fortfarande attraheras av honom så tycker jag det är respektlöst.
Självklart tycker jag att man ska ge sin partner ett val.
Det var ju därför jag undrade om Anonym (sexfri) hade varit helt ärlig mot sin man.
Har hon varit det så har jag inget mer att säga om det.

Nej, för att du inte läst mina kommentarer och tror saker som inte är korrekta.

Vi hade sex i början men inte, som du säger, jätteaktivt.
Så det är ingen enorm skillnad, det är som att gå från (på en skala 0-10) från 1-2 till 0.

Är otrohet okej nån gång? Finns det olika grader av förmildrande omständigheter?