Vilsen småbarnsmamma i ekorrhjulet

Sara J

Äldre 28 Apr 21:02
16 svar

Citera Återställ Anmäl

Vilsen småbarnsmamma i ekorrhjulet

Hjälp vad hände med livet? Jag som hade sådan livslust och brukade tycka att varje dag var ett spännande äventyr... Fick barn vid 33 år (2 år och 5 år), flyttade i höstas ut från stan, (byggt ett hus med min man de senaste två åren) började pendla och körde (kör) på med intensivt schema varje dag: lämning-jobba-äta-sova.

Plötsligt en dag började jag känna en riktig känsla av olust. En klump i magen. Va det så här livet skulle bli? Är det roliga över nu? Har jag bidragit med mitt? Det känns som jag lever bara för att tillfredsställa familjen omkring mig.

Efter barn nummer 2 blev det ännu svårare att hinna med nöjen utanför familj och jobb. Jag slutade umgås med vänner eller vänner slutade umgås med mig. Många hade också fått barn och fastnade i samma hjul.

Hur kommer man ur det här ekorrhjulet? Hur får man vardag och familjeliv att bli kul? Varför känner jag mig så ensam mitt inallt detta? Hur hittar man tillbaka till livsglädjen och framför allt, hur hittar jag mig själv igen?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Vilsen småbarnsmamma i ekorrhjulet
Sara J

Äldre 28 Apr 21:23

#4

Citera Återställ Anmäl

LittleSunshine84 skrev 2018-04-28 21:07:32 följande:
Nu har jag bara ett barn. Men känner igen mig lite. Har inget annat råd än att du har kommit långt som faktist kan bena ner allt i en frågeställning. Genom att själv se problemet så kan du finna en lösning.

Barnvakt? Mer egentid? Gå ner i arbetstid?

Ja det säger min man också (som känner likadant). Det gäller att vara lösningsorienterad, kan vi förändra något? Men det är lättare sagt än gjort. Barnvakt och städerska kostar ändå lite om man tror på att köpa sig återhämtningstid där, det blir då svårare att gå ner i tid då, vilket man också kanske behöver. Och prioriterar man det istället, ja då vill man inte känna sig tvungen att göra hushållssysslor den lediga tiden, när återhämtning är det viktiga. Och hur får man tillbaka den där känslan av frihet och ?allt kan hända?!?
Sara J

Äldre 28 Apr 21:29

#5

Citera Återställ Anmäl

fixaochdona skrev 2018-04-28 21:08:02 följande:
Bra fråga! Ibland undrar jag samma sak. Tror dock man får typ tänka om under småbarnsåren. Hitta glädje i mindre saker och inse att egentid kan vara en dusch på20 minuter.

Åh jag vet, känner verkligen att en dusch är LYX. Trodde aldrig det skulle gå så långt. :P

Innan man och barn hade jag så mycket äventyr. Bodde i flera olika länder, dejtade spännande människor och gjorde häftiga saker som fick mig att känna en massa storslagna känslor. Ibland undrar jag om jag har svårare att uppskatta glädje i mindre saker på grund av att jag höjde ribban då... Kommer det alltid vara min referensmall och hur ändrar jag den?

Hur gör man eg för att känna äkta glädje för vardagssaker? Kan jag öva mig?
Sara J

Äldre 28 Apr 21:32

#6

Citera Återställ Anmäl

Kurlie skrev 2018-04-28 21:09:50 följande:
Känner igen mig! Tror det blir bättre desto äldre barnen blir. Då kommer vi nog sakta men säkert tillbaka till oss själva igen då vi kan ta mer tid åt oss själva.

Det hoppas jag! Men när? :P

Och då kanske en del vänner är borta för alltid. Och vem är man själv då? En lite mer rynkig och sliten version? Finns det ngt kvar av den där ungdomliga lyckokänslan då?
Sara J

Äldre 28 Apr 21:34

#7

Citera Återställ Anmäl

Inte sällan hör man äldre människor säga att ?åh småbarnsåren, det var den lyckligaste tiden i livet?. Jag får panik, för om jag känner så här nu när jag är i småbarnsåren, hur blir det då sedan?!
Sara J

Äldre 28 Apr 21:53

#10

Citera Återställ Anmäl

Carambolan skrev 2018-04-28 21:37:03 följande:
Så fort barnen är stora nog att gå hem själva från skolan, och att de kan vara hemma ensamma vid lättare sjukdom, försvinner lite av vardagsstressen tycker jag. Då kan man samtidigt lägga mer tid på umgänge och mindre tid på omsorg. Min tioåring är ju nästan som att hänga med en kompis, jämfört med femåringen som fortfarande måste passas och vaktas och uppfostras...

Vi pratade häromdagen om hur det skulle vara i framtiden när vi kan gå på en bio med alla våra barn och se en film som inte är tecknad. Liksom en film vi alla vill se lika mkt.

Och jag tror det blir lättare, som du säger, när man inte behöver passa så mkt. Men jag kan inte låta bli att känna lite sorg över att inte kunna njuta just nu. Jag vill ju inte spola fram tiden... Vill slippa ekorrehjulkänslan, stressen och livet som är så långt bort från nya spännande upplevelser och äventyr.
Sara J

Äldre 28 Apr 22:01

#11

Citera Återställ Anmäl

mammalovis skrev 2018-04-28 21:48:21 följande:
Jag känner igen ekorrhjulet, särskilt efter tredje barnet och en halv sköldkörtel som inte är tillräckligt funktionell efter en operation p g a cancer, vilket ger begränsat med energi, ungefär hälften mot innan barnen ... Jag ligger alltid efter med allt typ.

Nu har jag visserligen valt att jobba 80% för att jag inte har energi till mer. Så min lediga fredag stannar vi antingen hemma och tvättar och städar ikapp en del eller går till öppna förskolan med de två yngsta. Sedan den äldsta blev skolbarn har vi också fler tider att passa. På helgen går jag allt mer sällan på stan då det blivit allt skönare att bara vara hemma.

I ert fall undrar jag hur mycket ni vann på att flytta ut till hus, både ekonomiskt, tidsmässigt och energimässigt. Att fixa ett hus i två års tid skapar en bundenhet att man behöver lägga tiden där. Att behöva pendla tär på tiden. Sedan är ju frågan om det blir bättre med både tid och pengar om ni fixat huset klart?

Kanske kan ni bestämma att ni gör något spontant t ex en gång i månaden. Sedan vad du behöver göra för att få en kick vet bara du. Om det är att ni gör en resa till spontant resmål eller hittar nya platser i närmiljön är ju upp till er.

Ja du... Att bygga ett helt hus med nyfödd bebis och en 3-åring var inte lätt.

Och än är det inte klart, trädgård osv som vi sliter med på lediga dagar... På lediga dagar har vi inte gjort ngt annat än att jobba med huset senaste åren. Tanken med hus var såklart fin, vi ville ge våra barn en lugn och trygg uppväxt bortom storstadens puls och trafik. Men du har helt rätt i att pendling tär, särskilt under småbarnsår när dagis kan ringa närsomhelst och meddela sjukdom. Vi pendlar ca 50 min varje sträcka. Har bara bott här 6 månader så funderar mycket på om det är rätt, men vill ändå ge det en chans, ett år i alla fall. Vi har ju kämpat så hårt för huset som nu ändå är på plats.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Vilsen småbarnsmamma i ekorrhjulet

Vilsen småbarnsmamma i ekorrhjulet

INNEHÅLL