Lämna eller förlika sig?

Har varit i exakt samma sits som dig. Skillnaden var att min sambo inte jobbade alls under de 12åren vi var tillsammans och vi hade inga gemensamma barn, bara hans dotter som jag tog hand om.

Vi bodde i en stor villa, stor trädgård, jag var den ända med körkort, hade djur och 5 jobb.

Det tärde så mycket på förhållandet så jag tappade all lust till närhet. Bara krama honom kändes jobbigt. Mycket också för att han hungrade efter sex och närhet så alla närmande ville han skulle leda till sex. Jag trodde att det var fel på mig som aldrig blev kåt längre.

Varje dag tjafsades det om samma saker. Han påstod att han gjorde grejer när jag var på jobb, men jag visste att han låg och sov till en halvtimme innan jag kom hem. Han skyllde på att han ville ha sex o närhet annars behövde inte han anstränga sig.

Gjorde inte jag matlådor så fick inte hans dotter någon mat när jag jobbade.

Allt blev bara en ond cirkel och till sist orkade jag inte mer. Jag hade ALDRIG egentid. Han var alltid hemma. Hämtade inte ens posten.

En dag fick jag nog. Berättade för min mamma att jag inte orkade mer och hon hjälpte mig att låna till en lägenhet tills huset blev sålt.

Vi krigade in i det sista men jag gick därifrån med fanan högt. Jag var fri och det var en underbar känsla.

Jag hoppas att det löser sig på ett bra sätt, men som jag ser det så behöver man inte stanna i ett uselt förhållande bara för att man är osäker på att byta ut tryggheten man ändå har i ett förhållande. Det är jobbigt att separera men när allt är klart så är det värt det. Och barnen märker att föräldrarna inte är lyckliga och stanna för deras skull tycker jag nästan är värre än att gå skilda vägar. Alla barn vill ha lyckliga föräldrar.

Du skulle bara veta, det jag har skrivit här är en promille av allt..

Jag var så utarbetad och trött så jag orkade helt enkelt inte ta mig därifrån. Sen var (är) han narcissist och väldigt manipulativ så allt var alltid mitt fel och jag trycktes längre o längre ner i en depression.

Men nu är jag fri, och har träffat en ny man som uppskattar mig och behandlar mig bra.

Svara om du vill, men jag undrar bara om ni har ett fungerande samliv fortfarande?

Jag som kvinna hade tappat suget fullkomligt om jag var otillfredställd i min hemsituation.

En man som inte får sex o närhet ser det som en anledning att slippa göra hushållsarbete. Dom fattar inte eller tar inte till sig att det blir tid över till mys när båda hjälps åt.

Vill även tillägga att jag oxå jobbar natt. Och de brukar vara löngre pass, vilket innebär att man är ledig betydligt mycket mer. Vissa veckor jobbar man bara 2-3 nätter och då finns det gott om tid över till familjen. Sen kan jag hålla med om att den dan man går av brukar man känna som om man är bakfull och orkar inte göra mycket.

Tyvärr så tror jag att ts man är rätt slipad och kommer ändå inte att tvätta. Han kommer manipulera ts och bli martyr och då kommer ts till sist att ta tvätten.. tyvärr

Kom med konkreta förslag. Att säga sätt hårt mot hårt är inte så lätt när man redan är i skiten så att säga. Jag har själv samma bekymmer. Har testat en massa olika grejer men det slutar ändå med att jag gör det. Att hota med skilsmässa om man ändå inte menar det är totalt meningslöst. Det är som en dålig förälder som säger till sitt barn att dom måste äta upp grönsakerna för att få glass. Ändå ger dom sig och låter ungen få glass ändå.