Lämna eller förlika sig?

Har varit i exakt samma sits som dig. Skillnaden var att min sambo inte jobbade alls under de 12åren vi var tillsammans och vi hade inga gemensamma barn, bara hans dotter som jag tog hand om.

Vi bodde i en stor villa, stor trädgård, jag var den ända med körkort, hade djur och 5 jobb.

Det tärde så mycket på förhållandet så jag tappade all lust till närhet. Bara krama honom kändes jobbigt. Mycket också för att han hungrade efter sex och närhet så alla närmande ville han skulle leda till sex. Jag trodde att det var fel på mig som aldrig blev kåt längre.

Varje dag tjafsades det om samma saker. Han påstod att han gjorde grejer när jag var på jobb, men jag visste att han låg och sov till en halvtimme innan jag kom hem. Han skyllde på att han ville ha sex o närhet annars behövde inte han anstränga sig.

Gjorde inte jag matlådor så fick inte hans dotter någon mat när jag jobbade.

Allt blev bara en ond cirkel och till sist orkade jag inte mer. Jag hade ALDRIG egentid. Han var alltid hemma. Hämtade inte ens posten.

En dag fick jag nog. Berättade för min mamma att jag inte orkade mer och hon hjälpte mig att låna till en lägenhet tills huset blev sålt.

Vi krigade in i det sista men jag gick därifrån med fanan högt. Jag var fri och det var en underbar känsla.

Jag hoppas att det löser sig på ett bra sätt, men som jag ser det så behöver man inte stanna i ett uselt förhållande bara för att man är osäker på att byta ut tryggheten man ändå har i ett förhållande. Det är jobbigt att separera men när allt är klart så är det värt det. Och barnen märker att föräldrarna inte är lyckliga och stanna för deras skull tycker jag nästan är värre än att gå skilda vägar. Alla barn vill ha lyckliga föräldrar.