STORA problem med mamma

Ska försöka fatta mig kort på mitt liv under de senare 6 åren...

Jag och mamma har alltid haft en bra och normal "mamma och dotter" relation tills just 6 år tillbaka då hon träffade hennes dröm man, vi kan kalla han Sven. Sedan dess har alltid varit rent ut sagt ett jävla kaos. Enda sedan jag träffade honom första gången så har jag inte varit ett stort fan av honom, dels så gick allt OTROLIGT fort eftersom han flyttade in väldigt snabbt in i vårat hushåll.
Min mamma hade inte så långt innan haft en relation med en man (som nu får heta Tor) som jag verkligen gillade, så jag har nog jämfört Sven med Tor, men jag har alltid gett Sven chanser att förbättras i mina ögon men det har ej gått. 

Just när Sven flyttade in har jag och mamma inte varit vänner i en hel vecka alls. Vi har små och stora konflikter konstant där jag beskylls för att vara problemet i allt och nu har jag verkligen tappat orken att hålla ut helt. Konflikterna har handlat om allt och inget, och på något sätt ska hon alltid försöka blanda in Sven i våra problem. I början av deras förhållande bestod bråken mestadels av att jag inte släppte in honom i mitt liv och inte pratade nog mycket med honom och jag kan från min del säga att det var för att han i princip flyttade in i vårt hem som främling. Jag personligen tyckte det var svårt också att lära känna honom eftersom jag inte ville prata om bandvagnar i Ö-vik och gruvan i Gällivare, vi är antagligen helt olika och det gör ju inte saken enklare och dessutom var bandvagnar och gruvor någonting som 14-15 årig tjej väldigt svårt att kommunicera om. 

Om vi hoppar in mer i mitten och nutid av förhållandet så är det inget jämfört med problemen vi hade i början. Om jag andas för högt så var det fel, om jag ser förvånad skäller hon ut mig och slänger i dörrar, om Sven håller en bebis på ett konstigt sätt så håller jag exakt lika fel. Det är så mycket jag kan nästan inte sätta ord på konflikterna vi har. Jag blir otroligt förvirrad vid varje konflikt för jag får skäll för vad jag än gör känns det som. Mamma ska alltid försvara Sven oavsett vad det än gäller. Med tanke på hennes prioriteringar fick mig även då att utveckla depression och ångest så spenderade väldigt mycket tid själv, fick absolut INGET stöd hemifrån även fast skolan berättade att jag träffade kuratorer och skolsköterskor, sån tur har jag haft min pappa och vänner.

Jag personligen, inte något jag sagt, har alltid tyckt att min mamma bara är ihop med honom för han tjänar bra summa pengar. Hon nämner det i nästan varje konversation vi har tillsammans, att han just tjänar jättemycket pengar och det är jag inte så otroligt intresserad när hans pengar verkar gå före hennes dotters välmående. Jag förstår helt och hållet att hon också bryr sig om han också men det här har spårat så otroligt. Tror min mamma inser mer och mer hur fel det var att inte fråga mig i början vad jag tyckte om honom för idag får hon nästan skrika på mig och Sven annars säger vi inte ens "hej" till varandra. 

Om jag hade haft möjligheten att bo hos min far hade jag flyttat dit för länge sedan men att pendla distans är inget jag är intresserad av, sen har jag inte möjlighet att bo själv heller eftersom jag går sista året i gymnasiet. Och innan ni ber mig att gå i terapi om det här kan jag säga att det har vi redan prövat alla 3 av oss. Tillsammans. Det funkade ett litet tag där jag skulle få vara mer avvaktande eftersom jag än idag ser han som en främling. Min mamma vet innerst inne att det inte kommer bli något bättre. Jag har gett Sven många chanser till att förbättras i mina ögon men under de senaste åren har jag inte sett någon framgång alls. Vi klickar inte bara. Och jag är den som får skiten och ska slängas ut på gatan. Jag känner mig rent ut sagt mentalt misshandlad av henne. 

Med tanke på bråket vi hade idag så behöver jag verkligen råd från er här för jag vet inte hur det låter från andras öron. Jag funderar på vad jag ska säga till mamma men kan inte komma på något alls för jag har verkligen använt alla argument. Allt känns bara hopplöst. Kan tänka mig att mina förklaringar är sköra men det är så svårt att sätta ord på hur otroligt jäkla dåligt allt blivit sedan Sven kom in i bilden, men om ni undrar över nått mer får ni gärna fråga så utvecklar jag!