Min vän kväver mig!

Vet egentligen inte vart jag ska börja, men jag känner att jag måste skriva av mig. Jag vet nämligen inte hur länge jag ska orka vara snäll. Fast ändå känner jag mig som ett svin.

Min bästa kompis sedan flera år tillbaka är fantastisk på många sätt. Snäll, lojal och finns där när jag behöver henne. Jag har också funnits där för henne i svåra stunder. Som sagt, vi är bästa vänner. Men trots detta tar hon så mycket energi av mig och hon kräver så mycket av min tid. Något som jag känner att jag inte kan leverera.

Hon vill umgås hela tiden. Och då menar jag verkligen _HELA TIDEN!_ Och jag orkar/vill inte alltid, men när jag säger det så känns det som att hon inte förstår.

Jag är gift och har flera barn. Hon är singel, inga barn. Jag vill gärna vara hemma med min familj och spendera tid med dem. När vi är barnlediga (tex. barnen sover borta) vill jag ha tid för mig själv eller med min man - ensam. Sånt förstår inte hon. Om det är helg så vill hon umgås med mig och när hon kommer hem till oss så är det _hela dagen/kvällen_. Vi får ingen lugn stund själv.

Om jag säger nej till att ses så umgås hon inte med andra heller. I stället får jag sms från henne att hon bara duger ibland. Jag har förklarat för henne att det inte stämmer och sagt att jag behöver tid själv. Hon lyssnar inte utan förklarar i stället att HON vill ses. Hon förstår inte att det är min chans att slappna av eftersom jag annars jobbar, skjutsar barnen mellan olika träningar, handlar, lagar mat, städar och allt annat som hör familjelivet till.

Hon gör allt för att få kontakt med mig om jag säger nej till att umgås en helg, tex. via sms och sociala medier. Slår jag av telefonen hittar jag meddelanden av henne när jag slår på den igen. Ex. hintar på sociala medier om att hon känner sig ensam och att vänner är det viktigaste som finns. (Jo det är mig hon menar)

Jag håller med henne om att vänner är viktigt, men man kan kväva en vänskap. Det gör hon just nu och jag vill inte det. Jag har försökt att prata med henne, men hon vägrar förstå. I stället får hon mig att känna mig som ett svin när jag vill ha tid för mig själv och min familj.

Hur gör jag? Har någon här varit med om samma sak?

Vet egentligen inte vart jag ska börja, men jag känner att jag måste skriva av mig. Jag vet nämligen inte hur länge jag ska orka vara snäll. Fast ändå känner jag mig som ett svin.

Min bästa kompis sedan flera år tillbaka är fantastisk på många sätt. Snäll, lojal och finns där när jag behöver henne. Jag har också funnits där för henne i svåra stunder. Som sagt, vi är bästa vänner. Men trots detta tar hon så mycket energi av mig och hon kräver så mycket av min tid. Något som jag känner att jag inte kan leverera.

Hon vill umgås hela tiden. Och då menar jag verkligen _HELA TIDEN!_ Och jag orkar/vill inte alltid, men när jag säger det så känns det som att hon inte förstår.

Jag är gift och har flera barn. Hon är singel, inga barn. Jag vill gärna vara hemma med min familj och spendera tid med dem. När vi är barnlediga (tex. barnen sover borta) vill jag ha tid för mig själv eller med min man - ensam. Sånt förstår inte hon. Om det är helg så vill hon umgås med mig och när hon kommer hem till oss så är det _hela dagen/kvällen_. Vi får ingen lugn stund själv.

Om jag säger nej till att ses så umgås hon inte med andra heller. I stället får jag sms från henne att hon bara duger ibland. Jag har förklarat för henne att det inte stämmer och sagt att jag behöver tid själv. Hon lyssnar inte utan förklarar i stället att HON vill ses. Hon förstår inte att det är min chans att slappna av eftersom jag annars jobbar, skjutsar barnen mellan olika träningar, handlar, lagar mat, städar och allt annat som hör familjelivet till.

Hon gör allt för att få kontakt med mig om jag säger nej till att umgås en helg, tex. via sms och sociala medier. Slår jag av telefonen hittar jag meddelanden av henne när jag slår på den igen. Ex. hintar på sociala medier om att hon känner sig ensam och att vänner är det viktigaste som finns. (Jo det är mig hon menar)

Jag håller med henne om att vänner är viktigt, men man kan kväva en vänskap. Det gör hon just nu och jag vill inte det. Jag har försökt att prata med henne, men hon vägrar förstå. I stället får hon mig att känna mig som ett svin när jag vill ha tid för mig själv och min familj.

Hur gör jag? Har någon här varit med om samma sak?

Men fy, så jobbigt! Det beteendet hon håller på med är inte okej. Snart kommer du att explodera, jag förstår att detta tar fruktansvärt mycket energi (och skapar negativ energi och stress/irritation/ilska inom dig). 

Du måste säga ifrån på skarpen, och fungerar inte det måste du nog bryta helt med henne. Eller säg att du vill att ni tar en paus i er relation, t ex en månad eller så länge du känner att du behöver. Hennes beteende är INTE acceptabelt! 

Men skriv ett mail till henne då! Eftersom det inte går att prata Irl med henne. Skriv allt det du nämnt här i tråden, att du känner dig jagad osv, gör det inte svårare än så.

O blir hon tokig eller fortfarande inte "fattar nåt" så vet du ju iaf det, o kan handla därefter (?).