Min vän kväver mig!

Jag håller med. Det gör jag verkligen. Och jag försöker ofta visa att jag vill tex. vara hemma själv med familjen osv.

Det konstiga är att ibland verkar hon nästan tro att vi sitter ihop. Jag kan verkligen inte göra något själv utan att få det slängt i ansiktet. Om jag gör något (fika, träningspass, middag) med en annan vän så menar hon att jag hade kunnat hört av mig och fråga om hon ville följa med. "Ett sms är så lätt att skicka iväg", menar hon. Hur förklarar man det? "Nej, jag ville inte"?

Och det går inte smyga om det här och hålla saker hemligt (vilket jag inte ens ska behöva göra). Hon får ändå veta det, blir sur och skickar meddelanden på sociala medier med hintar mot mig.

Ja. Jag ser själv vad jag skriver. Det låter helt absurt. Och jag hade förmodligen gett samma tips till en annan som ni ger till mig.

Hej igen. Har inte varit inloggad på ett tag. Det är väl egentligen ingen större skillnad mer än att jag har semester nu och kan göra lite annat på dagarna när hon jobbar.

Nu är hon däremot sur på mig. I alla fall vad jag kan gissa mig fram. Hon ville träna med mig för några dagar sedan. Jag tackade, men sa att jag skulle träna själv lite senare. Det var alltså inget personligt mot henne. Jag ville bara träna själv lite senare.

Hon förstod inte varför och för att korta ner historien lite så började hon att dra till med saker som "du vill aldrig. Då får jag fråga någon annan som vill då!".

Nu har jag väl förstått att hon är sur på mig. Vi träffade på varandra igår, hon sa inte ens hej. Skulle nästan påstå att hon gick runt och låtsades som att jag inte var där. Hon delade några ord med min man, men inget med mig.

Idag åkte hon förbi mig tillsammans med en gemensam bekant i bilen. Jag vinkade, vår gemensamma vinkade glatt.. men hon tittade inte ens på mig. Detta hände ett flertal gånger och jag vet att hon såg mig.

Sedan är det så löjligt att hon inte ens "stödlike:ar" mina bilder på instagram, vilket hon annars alltid gör. Ja, ni hör ju vilken nivå det är på.

Hon är, med andra ord, sur på mig för att jag ska nej till träning. Hon blir bitter på mig när jag tränar själv eller med min man. Hon förstår inte att ibland vill jag vara ensam med min man om barnen inte är hemma ("Vad ska ni göra då?" Gissa tre gånger?) Hon blir irriterad om en vän dyker upp spontant och vi inte bjuder in henne hem till oss.

Själv har hon umgåtts med en gemensam bekant i flera dagar i sträck utan att fråga mig om jag vill vara med. Hon tränar med andra utan att fråga mig etc. Jag lägger inte ner någon energi i detta, det gör mig inget alls att hon gör saker utan mig. Det som gör mig trött är att hon ska bli sur på mig om jag gör detsamma. Förstår ni?

Jag kan delvis hålla med dig. Samtidigt säger jag ifrån, men det går inte riktigt in hos henne.