Jag är bara bjuden till kyrkan på min väns bröllop
Har en vän som jag iallafall skattat som en av de närmare. Dock ses vi inte ofta pga att vi bor en bit ifrån varandra och har olika rutiner i våra liv. Men periodvis har vi hörts och setts mer under årens gång. Senaste två åren har hon bott och jobbat i London och vi har inte setts under denna tid så mycket men sms ett par gånger under året. Inte så ofta, men sådan var vår relation. När vi ses är det dock jättetrevligt och vi beter oss då som om vi setts dagligen. Vi pratar om allt och det känns som vi är nära.
Nu har hon kommit hem från London och har killen med sig. De ska gifta sig och jag fick ett sms att jag gärna får komma till kyrkan. Jag har inte träffat killen någon gång, så honom känner jag inte och henne träffade jag senast 1,5 år sen, när hon var en sväng i Sverige på besök.
Det stod ingenting om fest i sms:et men jag antar att det är en fest efteråt. Jag vill inte fråga och jag vet ju inte heller om det är fest. Kanske hon bara vill ha sin och hans familj på festen och då kan jag förstå att man bar blir bjuden till kyrkan. Men är det fest och andra vänner är bjudna, då känns det unket. Dock stod ingen förklaring till varför jag bara blev bjuden till kyrkan. Hade det stått att jag endast blir bjuden till kyrkan pga att festen är för de närmaste så hade det känts bättre.
Jag känner mig lite blåst på konfekten. Det är ju festen som är skoj att gå på och även om det är fint att få närvara på vigseln så är det ju så kort tid och man känner sig lite utanför om det är en fest efteråt som man inte blir bjuden på... Om det nu är fest.
Är kluven och lite ledsen faktiskt. Jag vill som sagt inte fråga, det känns dumt. Det känns också trist att få det på ett sms istället för att hon nu när hon är tillbaka istället hör av sig för att ses.
Ska man gå eller inte?
Hur känner ni inför sånt här? Det verkar vanligt i Sverige vad mina kollegor hävdar. För mig är det nytt iallfall.
De flesta svenska bröllop är som en begravning. Middagen och festen är märkligt nog precis likadan som en begravningstillställning. Äldre personer går hem alldeles för tidigt för att det är en dag i morgon också, ingen vet hur man gör när man har roligt, folk står och tittar ner i golvet, andra reser sig inte alls från sina stolar, de vet inte hur man gör när man dansar, live musiker letar efter sina noter och det blir inget drag, inget får fart på festen. Sedan är det slut och godnatt för gästerna och en efter en tackar stelt för sig. 
De flesta svenska bröllop är som en begravning. Middagen och festen är märkligt nog precis likadan som en begravningstillställning. Äldre personer går hem alldeles för tidigt för att det är en dag i morgon också, ingen vet hur man gör när man har roligt, folk står och tittar ner i golvet, andra reser sig inte alls från sina stolar, de vet inte hur man gör när man dansar, live musiker letar efter sina noter och det blir inget drag, inget får fart på festen. Sedan är det slut och godnatt för gästerna och en efter en tackar stelt för sig. 