Fast det är verkligen inget som bara händer gravida. Jag är reumatiker och har genom åren fått drösvis med råd om mat, vitkålsavkok, indiandanser, algtillskott och positivt tänkande. Folk är lite för gränslösa och saknar känsla. Jag väljer om jag blir arg, irriterad, kränkt eller om jag inte påverkas alls. Jag väljer det sista!
Blir lätt utjatat att säga ifrån flera gånger om dagen också. Man behöver väl inte känna sig kränkt eller tjurig, bara för att man tröttnar på samma visor, råd, historier från olika människor i nio månaders tid?
Min sambo, som är man, tröttnade ordentligt på att få höra "nu är de slut på friden", "du vet inte vad du gett dig in på" osv när vi väntade första.
Jag är också gravid med vårat första barn och beräknad till december .
Inte haft det så jätte enkelt. Illamående trött och har noll energi till att göra något.
Har också fått höra enbart skräckhistorier Ang förlossningar. Känns väl inte jätte kul men försöker att inte låtsas om det. Allt är så individuellt. Vissa mår jätte bra och kan njuta. Jag mår piss och förstår inte alls hur man kan njuta av graviditeten.
Jag fick faktiskt höra ganska lite, bara en som klappade mig på magen (väldigt märkligt!) Och en som kallade mig för köttbulle, men det ingick i vår jargong så jag tog inte illa upp.
Det mest tröttsamma var nog svärmor som var livrädd för allt jag inte skulle äta. Var på fiskrestaurang och HON frågade servitören "Vad kan hon äta, det får inte vara nått rått, hon är i välsignat tillstånd vet du!". Jag satt där och skämdes och hade redan bestämt mig om vad jag skulle ha...
