Ångest inför skolavslutning

Tycker det känns vettigare att lägga evenemang som kräver föräldraengagemang kvällar och helger när de flesta föräldrar är lediga.

Men nu är det i Sverige TS bor och inte UK eller Tyskland. TS dotter bryr sig inte speciellt om hur barn i UK har det utan tittar på sina klasskamrater och jämför med hur andra har det i landet hon bor i. Det är som att säga att i vissa Afrikanska länder har de minsann inte ens skola så bit ihop och var nöjd nu för fan.Oj, det var dålig uppslutning. Jag har 6 barn och har aldrig någonsin varit med om så dålig uppslutning på en skolavslutning för en 7-åring? 

Håller med jätte konstigt. För oss är det självklart att vi är med. Jag tar sem och hittar på något kul efter och sedan möter vi upp pappan och går på restaurang. Viktig dag.

Räcker det om en föräldrer är med?Jag gillar avslutningar så det är inte vilja som fattas.

Vi har 3 skolavslutningar samma dag och tid. Största barnet i 8an och hon vill inte att någon ska komma, de andra i 1an och 2an.

Jag går på ena avslutningen, maken på andra. Mormor har tagit ledigt från jobbet hela dagen och kommer också.

De får en liten blomma, ett kort med fina ord och ett ?presentkort? på 200kr på en leksaksaffär, sen tar vi med barnen dit efter avslutningen och de får köpa vad de vill.

Är det fint väder åker vi antagligen och badar efteråt, maken åker tillbaka till jobbet. På kvällen jordgubbstårta och barnbubbel.

Än är det ju inte försent för dig TS att ordna något, en ros kan du köpa vart som helst och gör sen ett hemmagjort presentkort med något kul. Ni kan väl äta något gott på kvällen?

Mamma tog alltid med mig och tog en glass efteråt. Räckte för mig :)

Skolavslutningen var i fredags och allt gick bra. Som jag skrev i en tidigare kommentar var pappan med. Det var flera föräldrar som inte var med.

Vi firade ordentligt igår med tårta och köpte en present.

För oss har det kört ihop sig inför 10-åringens skolavslutning, så farfar/farmor kommer nog representera familjen. Jag ordnar lyxfrukost och kläderna.

Nu är jag lite sent ute men så här känner jag. Vuxna människor måste lära sig att prioritera och att planera, för deras barns skull. Hela min släkt, inklusive kusiner, far och morföräldrar, morbror och fastrar har kommit på mina skolavslutningar varje år. Jag har haft nya kläder, fått presenter och tårtkalas när vi kommit hem och behandlats som en prinsessa i princip. När jag ser tillbaka på bilder som tagits på dessa i mina ögon lyckliga stunder ser man i flera utav dom barn som står ensamma. Några av mina nära kompisar vars föräldrar aldrig kunde komma, barn som aldrig fick ett mottagande över huvud taget. Några år bjöd vi till och med hem mina vänner till oss för fika eftersom de varken hade någon att hämta dom eller att fira med. 

Jag har en kompis som jag varit vän med sedan förskolan. Hennes föräldrar var höginkomsttagare hela hennes barndom, de åkte utomlands MINST en gång och året och hon hade alltid de flashigaste leksakerna på skolgården. Jag å andra sidan har en mamma som är låginkomsttagare och varit sjukskriven en stor del av mitt liv. Min pappa har varit arbetslös, egen företagare, låginkomsttagare och medel. ingen i hela min släkt har ens en högskoleutbildning och första gången jag åkte utomlands var jag 11. Men mina föräldrar prioriterade mig och prioriterade tid med mig. Vem tror du har flest glada minnen från sin barndom? Jag som spenderade tid med mina föräldrar, fick visad uppskattning och uppvaktning och extremt mycket kärlek och närhet trots vi inte hade pool och sommarstuga. Eller min vän som fick umgås med sin mamma och pappa under årets lovveckor, kanske åka till italien eller egypten och hade både pool och studsmatta men fick vara ensam större delen av dygnet då hennes föräldrar jobbade 24/7. 

Det är sjukt att föräldrar inte blivit bättre på det här än, att det fortfarande står barn ensamma på skolgården och ser sina klasskompisar omfamnas av släkt och familj. Nej, fy på er. Det finns viktigare saker i livet än pengar. Och om du håller på att bli utbränd TS så bör du ju verkligen förändra något, tror du det är bra för din dotter om du blir utbränd? Pappan verkar ju likadan. Ni bör båda fokusera på er psykiska hälsa innan det går utför säger jag bara. 

Vad trist.

Vad gör man på en skolavslutningsdag för en 7-åring?

Vi har precis varit på vår 6-åringens skolavslutning.

Det var många föräldrar som kom för se barnens uppträdanden och vi försökte placera oss så nära "scenen" som möjligt. Minsta skolbarnen väntade på sin tur och nästan alla, trots att de visste att deras föräldrar var där, vred sig gång på gång och ögonen gled sökande genom publiken.

VI gjorde klara tecken till vår liten och hans ansikte fick bredaste leende, han kände sig behövd, älskad och trygg.

Det är därför man ska göra sitt bästa för att vara med..

Kan man inte själv, måste man ordna att barnet känner tillhörighet med någon annan kompisens familj, för att inte ska känna sig övergiven, bland massa folk som har det trevligt..

Sen kan man diskutera alla dessa dagar som personalen har planeringar, kurser mm

Och man tvingas hitta hur man ska parera alla luckor i arbetet.

Bara läst TS men för mig handlar det väl mer om att JAG vill gå. Skolavslutningen på barnen skola är väldigt kort så de ggr jag jobbar så har jag flexat ett par timmar eller tagit ledigt. 

Jag har varit där en kortis något år och så har barnen fått vara med lärarna ich sedan fritids efteråt för jag bara inte haft möjlighet att vara kvar eller "ta hem" dom efteråt utan varit tvungen att gå till jobbet. Jag är ensamstående och inga släktingar här.

För mig känns det viktigt att barnen haft mig där i alla fall en stund för att inte var helt ensamma då alla andra har nån släkting där. 

Jag köper inte massa dyra fina kläder. Ibland nån ny tröja men oftast nåt de redan äger. Jag gör inte massa saker efteråt utan vi går hem (om jag är ledig annars är de på fritids) och tar det lugnt och de har under de åren dom gått i skolan varit alldeles nöjda med det.

Behöver inte göra så stor grej av det men självklart tror jag barnet uppskattar att man ialla fall är med en stund.

Kläder är oväsentliga enligt mig! Jag har ett barn som bara använder en viss sorts kläder och det går inte att ändra på så hen går dit med samma kläder som hen har varje dag i skolan. Huvudsaken är väl att ditt barn känner sig bekväm i sina kläder på en sån här dag! :) 

Oj vilka hårda ord.
Nu är jag uppvuxen under en tid när föräldrarna inte var med på skolavslutningen (trots att många mammor var hemmafruar), i varje fall där vi bodde.

Men ni som dömer ut så hårt, hur tror ni att lärarna fixar det med skolavslutningarna? Ska eleverna stå där ensamma för att mamma/pappa ska springa på skolavslutning. Hur tror ni att föräldrar med flera barn löser det?

Min syster är lärare, hennes man reser mycket i tjänsten, de har nog aldrig varit med på någon skolavslutning, och deras barn har inte tagit skada av detta.

Personligen så tyckte jag dessa skolavslutningar var så överreklamerade och fruktansvärt tråkiga. Jag var väl med efter ettan och tvåan, när vi sedan flyttade så hade de inte utrymme för föräldrarna i den trånga gympasalen. Så nästa gång var väl efter nian.

Bra att det löste sig fint. Jag har inte varit med varje år. Absolut inte köpt nya kläder. Sonen vill helst ha sina vanliga men jag brukar tvinga honom att ha nite finare. Aldrig köpt present och sällan fikat. Däremot har vi grillat med grannarna skolavslutningskbällen ibland. Det är vårt firande. Lägg inte ribban så högt! Slappna av.