Inkallad till chefen för att jag inte äter med kollegorna

Nänä, det där är ohållbart! Informera din chef om att du har rätt att äta din lunch på valfri plats, att du inte har skyldighet att umgås med dina kollegor under din matrast och att du kommer att kontakta facket om han fortsätter hota dig!

Det ingår inte i dina arbetsuppgifter att vara social med dina kollegor, varken under matrasten eller annars för den delen!

På de arbetsplatser där jag jobbat fram till nuvarande har det varit en självklarhet att man äter tillsammans. Det har väl med den sociala biten att göra och att man ska visa solidaritet med sina arbetskamrater. Den som smiter undan ses lätt som lite asocial och underlig. Någon gång ibland går det väl om man har ett ärende på stan, men bland det första min nuvarande arbetsgivare sa till mig vid anställningen var att "Här försöker vi odla en vi-känsla och det innebär även att vi äter måltiderna och fikar tillsammans"

Förstår inte att många tycker att det är så jobbigt att vara social under lunchrasten på jobbet. Då brukar man ju inte prata så mycket jobb utan om andra saker och mer avslappnat. Du har ju mycket tid att koppla av för dig själv efter jobbet och under natten samt på helgerna. Jag fick lära mig den hårda vägen, då jag var precis som du när jag var yngre och gärna ville ha lunchrasten för mig själv. De andra undrade om det var något fel på mig. Då sa jag precis som du att jag behövde vara för mig själv och samla intrycken och få koppla av i hjärnan för att få nya krafter. Då tog de det som att jag kanske inte trivdes med de arbetskamrater jag hade och sa att jag kanske borde söka annat jobb. De tog det alltså som att jag hade något emot dem personligen, och att det var därför jag inte ville äta tillsammans med dem. Så jag hade bara att anpassa mig om jag ville ha kvar jobbet, och efterhand har jag vant mig och lärt mig att kunna koppla av även när det sitter folk runt ikring mig vid lunchrasten och vid fikarasterna. Jag vet ju att jag har all tid utanför jobbet för mig själv, så med den vetskapen känns det betryggande.

Vaddå. Är det mitt fel att jag måste rätta mig efter vad mina arbetsgivare säger? Varför ska inte sådana som jag finnas?