Anonym (8) skrev 2018-06-13 15:33:34 följande:
Det verkar ha varit väldigt konstiga arbetskamrater som du jobbade med. Om man förklarar som det är så borde de godta det och förstå att man inte hatar dem. Att det ens ska bli en fråga om att man måste byta arbetsplats låter ju helt absurt!
Om någon på mitt jobb inte lunchar med de andra så bryr jag mig inte, jag tänker att hen är en sådan som inte gillar att luncha gemensamt och att det är helt okej. Jag tar det inte personligt. Jag är själv en sån som tycker att det är jobbigt att luncha gemensamt och jag tycker om mina kolleger väldigt mycket och hyser inget agg alls mot någon, jag vill bara vara ensam för att jag är lite av en enstöring. Om de har problem med det så är det DERAS problem, inte mitt.
Sedan uppoffrar jag mig emellanåt på enstaka lunch och fika, bara "för att" liksom, men i övrigt äter jag ensam.
Jag var också en enstöring förr och ville mest vara för mig själv. Men med åren har jag lyckats bygga upp en psykisk styrka och uthållighet som gör att jag numer lättare klarar mig igenom dagen. Faktiskt har det också ökat på min sociala kompetens att mer eller mindre ha tvingats vara social även på lunch- och fikaraster. Men så är jag också emot det nya samhället där alla ska vara för sig själva och stirra ner i sina smartphones. Den sociala biten är viktigare än många tror. Och att lära känna nya människor och utbyta tankar, åsikter och erfarenhetrer, annars blir det lätt att man fastnar i sitt eget skal och till sist inte vill umgås med någon.