Anonym (Konstigt.) skrev 2018-06-13 11:43:12 följande:
Förstår inte att många tycker att det är så jobbigt att vara social under lunchrasten på jobbet. Då brukar man ju inte prata så mycket jobb utan om andra saker och mer avslappnat. Du har ju mycket tid att koppla av för dig själv efter jobbet och under natten samt på helgerna. Jag fick lära mig den hårda vägen, då jag var precis som du när jag var yngre och gärna ville ha lunchrasten för mig själv. De andra undrade om det var något fel på mig. Då sa jag precis som du att jag behövde vara för mig själv och samla intrycken och få koppla av i hjärnan för att få nya krafter. Då tog de det som att jag kanske inte trivdes med de arbetskamrater jag hade och sa att jag kanske borde söka annat jobb. De tog det alltså som att jag hade något emot dem personligen, och att det var därför jag inte ville äta tillsammans med dem. Så jag hade bara att anpassa mig om jag ville ha kvar jobbet, och efterhand har jag vant mig och lärt mig att kunna koppla av även när det sitter folk runt ikring mig vid lunchrasten och vid fikarasterna. Jag vet ju att jag har all tid utanför jobbet för mig själv, så med den vetskapen känns det betryggande.
Jag är en extrovert introvert. Jag har inga problem med sociala jobb (har jobbat som receptionist i över 10 år) så länge jag får min tid för ensamhet på min lunchrast. Nej, för mig är det inte tid för avslappning och återhämtning sen när jag kommer hem från jobbet. Då har jag två barn och en sambo. Natten räknas för i h-vete inte för att sortera och katalogisera dagens händelser.
Att du bara träffat på idioter på dina arbetsplatser som inte accepterar att man äter i enskildhet är ditt problem. Eller har du betald lunchrast? Så länge min arbetsgivare inte betalar mig på min lunch ska de skita i vad jag gör. Att jag inte vill vara social på lunchen (annat än ibland) har inget som helst med om jag tycker om mina arbetskamrater eller inte.
Jag beklagar att du hamnat på arbetsplatser som inte accepterar folk som de är. Jag har ALDRIG på 12 år blivit tillsagd för att jag sitter i ensamhet på lunchen med en bok och hörlurar eller en tv-serie istället för att vara social med folk.