Utebliven mens - överviktig och fd ätstörd
TW: ätstörningar, fatshaming
Hej! Jag är en tjej på 23 år som för ungefär 10 år sedan (12-13 år) utvecklade en ätstörning som las till grund för min psykisk ohälsa. Trots upprepade kontakter med psykiatrin vågade jag aldrig berätta om mina problem med mat, och det tog därför många år innan jag på egen hand lyckades bli frisk (ungefär vid 19 års ålder blev jag bättre). Då, när jag var ca 17-18 år, så nådde jag min lägsta vikt på 52 kg. Jag är 163 cm lång, vilket då gav mig ett BMI på ca 19,5 vilket var väldigt nära undervikt (hade inte anorexi, utan nån slags UNS/bulimi).
Sedan jag var ungefär 19-20 år började jag öka i vikt eftersom jag 1. Slutade träna pga väldigt triggande och jag är/var skiträdd att tappa kontrollen och 2. Började helt enkelt äta vad jag ville. Det senaste året har det dock slagit över och jag har börjat hetsäta och ökat ännu mer i vikt. I skrivandets stund väger jag ca 95kg, varav 15-20kg har lagts på det senaste året. Jag har fortfarande kontakt med psykiatrin pga mina djupa depressioner och ångestproblematik, vilket också gör att jag det senaste åren varit arbetslös och sporadiskt försökt läsa upp mina betyg på komvux. Även detta tror jag bidragit till min stora viktuppgång.
Nu till problemet. Jag har inte haft mens på 4 månader. När jag vägde som minst och inte åt så försvann min mens några månader, men under eller överviktig har den aldrig varit utebliven 4 månader i rad. Jag har ju förstått att det antagligen hänger ihop med min övervikt, men det gör mig så fruktansvärt rädd och panikslagen. Jag är LIVRÄDD för att försöka gå ned i vikt. Jag har gråtit hela förmiddagen för att jag är så jävla rädd att antingen tappa kontrollen igen, sluta äta och börja kräkas, men jag är minst lika rädd för att jag ska försöka gå ned i vikt men misslyckas och därför hetsäta ännu mer. Jag är så jävla orolig, rädd och vet inte vart jag ska vända mig. Är livrädd för att vända mig till vården då jag ju inte har haft en dokumenterad ätstörning eftersom jag aldrig sökte hjälp, och därför ska mötas med fatshaming som triggar igång ätstörningen igen. Jag skäms även otroligt över att jag gått upp i vikt, och tänker ofta på kommentarerna jag fick när jag gick ned mycket i vikt på korta perioder (wow, vad fin du blivit! Etc). Att söka sig till vården och därav antagligen få matscheman gör mig panikslagen, eftersom då har jag ingen kontroll över vad jag får äta och inte och det kommer kännas som att alla dömmer mig om jag inte klarar det.
Det låter så rörigt men det är så det känns, jag är rädd för att fortsätta som jag gör nu och jag är minst lika rädd för att försöka gå ned i vikt. Vad tycker ni? Hur har ni andra överviktiga blivit bemöta inom vården ang detta? Hur lyckas jag gå ned i vikt utan att tappa greppet och självsvälta igen? Och hur ska jag lyckas erkänna för mig själv och mina nära att jag har ett problem, att jag är svag, att jag inte fixar detta själv?
PS: NEJ jag är inte gravid, jag är lesbisk och lever i en lesbisk relation sedan 2 år tillbaka :)