Hur slutar man att konstant tänka på att man vill ha barn

Jag önskar  att de där som kommer med såna där urdumma påståenden kunde förklara exakt hur tankarna skulle kunna påverka fertiliteten?! Om man kunde styra över den behövdes ju inga p-medel alls, eller hur? Bara tänka stenhårt, "jag vill bli gravid, jag vill bli gravid" så blir man inte det. Nä, ts, lägg ner allt sånt och lyssna inte på dom som säger så! Ni ligger inom normaltid än med god marginal och du har blivit gravid en gång så jag tror absolut inte det är nåt fel på dig/er. Tänk hur möe du vill och planera hur möe du vill. Ägg, spermier, slemhinna- inget av det påverkas av vad du tänker! Skulle det mot all förmodan ta över året så får ni söka hjälp då.

Jag var i din situation och har inte lyckats bli gravid och vi har försökt i många år. Även med ivf men blev aldrig gravid.

Jag mådde så dåligt och grät i flera år. Kunde inte glädjas för någon och mådde dåligt när jag såg alla gravid magar. Även under lunchen pp jobb satt jag och grät i badrummet för jag orkade inte träffa mina gravida kollegor och lyssna på deras snack.

Idag har jag accepterat att läget är som det är och jag kan inte göra något åt saken.

Jag känner en viss sorg fortfarande men det är mer hanterbart.

Jag hoppas att det blir annorlunda för dig och att du lyckas bli gravid.

Du är inte ensam...

Fysisk stress kan påverka så äl uteblir (och det märker man ju!) , men den psykiska press/stress månader och år av försök innebär påverkar absolut inte fertiliteten. Då skulle ingen bli gravid efter IVF t.e.x för det är enormt psykiskt påfrestande. Gjort 15 IVF.er själv och första barnet tog drygt 10 år så det vet jag... De flesta som aktivt försöker bli gravida tänker och planerar och 85% av dom blir också gravida inom ett år. 90% inom 2 år. Av de resterande 10 procenten är det definitivt ingen som får diagnosen "tänkt för mycket".

Lycka till nu!

Det är en ren myt. Tänk lite logiskt- hur  kan man styra fertiliteten med tankar? Den styrs till stor del av hormoner och äggkvalitet för att inte tala om spermiekvaliteten. Infertilitet beror lika ofta på mannen, men det är kvinnan som inte ska tänka på det!  Fullständigt ologiskt alltså. Under de 11 år nu vi försökt få första och andra barnet har INGEN läkare ens på minsta lilla vis antytt att felet beror på vad jag tänkt. Och ingen läkare skulle heller påstå det. Det är dom där förståsigpåarna som själva blev gravida hur snabbt som helst som kommer med de där påståendena. Vi som fått kämpa halvt ihjäl oss vet bättre än att skuldbelägga kvinnor på detta vis. För det är ju det som det handlar om- att skylla på att det är kvinnans eget fel att hon inte blir gravid på studs när det för det mesta bara handlar om att det tar lite tid. Vilket det ju gör för de flesta, de flesta blir faktiskt inte gravida på studs.

Mannen ville inte det och idag är jag 35 år och han är några år äldre. Vi börjar komma upp i åldern och det är dyrt och tar lång tid att adoptera.

Folk som säger sånt där fattar inte konsekvenserna av det. Kvinnor som du och många andra tar på sig skulden och så blir det ännu jobbigare att försöka få barn än vad det kanske redan är. Får man sen m.f har man som du säger ingen att prata med. Och säger man nåt riskerar man elaka kommentarer även då. Det fick vi så alla m.f har vi inte ens talat om.

Försök lägga ner alla prat om tänkandet! Det påverkar som sagt inte. Fortsätt försöka och skulle det inte gå inom dryga året så sök hjälp då.

Du är inte ensam! Själv genomgår jag IVF nu, där är vi. Även om du inte är där så kan jag rekommendera ruvarpodden där dem pratar om ofrivillig barnlöshet.

Vi har försökt i tre år, oförklarat barnlös, vi tog kontakt med kliniken i april förra året (allt är privat) har testat olika saker sen dess och gjorde ett IVF nu i juni som misslyckades. Att boka tid för IVF gick väldigt fort! Ingen väntetid hos vår klinik.

Fast innan folk börjar skrika ofrivilligt barnlösa osv, att det tar upp till ett år är helt normalt att bli gravid,och då har ts ändå vart det en gång men fick tyvärr mf.

Man kan inte påverka själv TS, det har inget med att man tänker för mycket, extrem stress kan utesluta ägglossning någon månad o det märker du säkert isf.

Vi fick kämpa över två år och dottern kom till via IVF. Inga fel på oss hittades.

Ja fast dem flesta blir faktiskt gravid inom ett år, genomsnitt är det inom 7 månader.

Ofrivillig barnlöshet kan komma i olika former och skepnader, försöker man få barn och det inte går, efter ca ett år, då tycker jag att man är ofrivillig barnlös, man får inte barn fast man vill! Enligt WHO är det dock ett år, har du försökt ett år, inte lyckas, ofrivillig barnlös. Jag förstår inte varför det ska vara ett utryck som man inte ska ?skrika? ut? Ungefär som att det är något dåligt? Det är hur bra som helst att det pratas om så människor förstår att du inte alltid blir gravid på första försöket.

Man lånar några barn ett par veckor. 

Jag förstår dig ts.. Jag har upplevt samma känslor som du. Både med första barnet och till viss del med andra. Folk runtomkring mig och maken hade svårt att sluta tjata "tänk inte på det så händer det", "ni spänner er för mycket" osv.. Hjärtat och hjärnan vill samma i det här läget liksom.. Det är faktiskt ok att den typen av tankar upptar stor del av livet.. Vi fick till första barnet efter 6 försök, det är ju förhållandevis snabbt. Dock tog småsyskonet 18 månader att få till.. När vi då, väldigt glada, berättar för makens pappa säger han (vi berättade även då hur länge vi försökt) "-oj! Tog det så lång tid? Ja du spände dig väl och ville för mycket" detta säger han vänd till mig. Jag tog jävligt illa upp, efter så lång tid menade han liksom att det måste varit MITT fel att det dröjt, JAG måste ha stressat och velat för mycket.. Folk har alltid synpunkter, folk kommer alltid uttrycka sig klumpigt och tanklöst kring det här ämnet.. Men det blir bebis när det blir liksom.. Du kan gott tillåta dig själv och din partner att känna, tänka och planera så mycket ni vill och orkar.. Om någon annan stör sig så är det inte ert problem. Många har oerhört svårt att sätta sig in i besattheten man kan hamna i för att dom, som dom så finkänsligt uttrycker sig, blev gravida bara nån viftade ett par kalsonger framför dom.. Kram och lycka till ts! Er bebis kommer när den är redo :)