Hur kan ni försvara misshandel? Närstående och anhöriga..?
Undrar det också på ett personligt plan men ser jag det på ett större plan tror jag att det handlar om förnekelse. Det kan ha att göra med att de personerna som skyddar har ett sätt för att hantera (eller snarare inte hantera) sina och andras känslor.
Ta en person som varit med om egna traumatiska upplevelser som de inte bearbetat och som de inte vill eller kan hantera. Det byggs upp en slags mur mot de känslorna. Sedan råkar en person i deras närhet ut för traumatiska upplevelser och istället för att koppla på känslor så åker den där muren upp. Vill man inte känna efter och hantera sina egna känslor så har man nog svårt att ta in andras.
Som någon nämnde ovan blir det som ett slags skydd eller försvar för den personen att slippa komma nära känslor inom de själva som kanske gör ont.
Dels kan det vara så men sen tror jag också vissa har till exempel barn eller andra närstående som de lever ut delar av sig själva genom. Om någon anklagar deras barn eller närstående för att ha gjort något så blir det som en personlig kränkning mot personen som lever genom dem. Till exempel en mamma som baserar sin självkänsla utifrån vad hennes son presterar. Om hennes son misslyckas då kommer mamman känna sig misslyckad. Om sonen misshandlar någon så blir det som personlig kritik och ett misslyckande för mamman och något som hotar hennes självkänsla. Då är det lättaste såklart att förneka eller inte låtsas om sin sons misslyckande för att inte riskera bli sedd som en sämre person själv.