Hon är inte så gammal. Hon trodde hon visste vad hon ville men att vara sambo är inte sätt och hon har nu insett att det inte är rätt för henne att leva med dig. Tyvärr för dig, men så blev det och det är väldigt svårt att säga vad ni skulle gjort annorlunda, kanske inget hade hjälpt.
OlgaElvira
Tack för de kloka orden!
Det är så sjukt svårt att respektera hennes val även om jsg förstår vad hon känner.
Ska försöka att inte fråga henne varför osv.
Jag försöker hela tiden att inte göra det, men ibland så kokar känslorma över och jag behöver prata med henne om det, även om jag vet att det inte förändrar något.
Jag pratar och träffar mina vänner hela tiden för att hålla mig sysselsatt och för prata. Men det räcker inte alltid till.
Jag går runt och känner mig ensam och mår uruselt. Och enda gången jag typ känner det försvinna är när jag pratar med henne på ett normalt vis. Inte ofta det går att prata som vanligt men ni förstår.
Att se henne bete sig som hon gör nu i vardagen, lite sådär opåverkad som hon är sin egna bubbla får mig att bara häpna hur man bara kan stänga av sådär.
Liksom att bara göra sin egna grej, le till mig när våra blickar möts osv.
Jag kan bara inte le tillbaka för det känns så oäkta.
Jag vill se hennes riktiga känslor! Inte denna människa hon är just nu.
Det retar mig nåt fruktansvärt.