• Anonym (Ledsen!)

    Personalen var otrevlig mot mig! :-(

    Idag mår jag jätte dåligt och vet inte till vem jag ska vända mig.
    Jag är 21 år och har diagnosen autism. Jag bor på ett gruppboende.
    Jag har alltså egen lägenhet men tillgång till personal dygnet runt eftersom de har en egen baslägenheten på botten.

    När jag flyttade in fick jag två nycklar. En nyckel till själva entren (trappuppgången) och en nyckel till min lägenhet. Dörren till entren är alltid låst. Så ingen kan ta sig in, bara de som bor där kan komma in eftersom de har sin nyckel.

    På det senaste tiden har min nyckel till entren (trappuppgången) börjat krångla. Det var väldigt svårt att låsa upp men det gick ändå, men då var man tvungen att vrida hårt.

    Men idag tog det stopp. Min nyckel fastnade och jag kunde inte få ut den.
    Det finns en klocka på entre dörren som man kan trycka och då kommer alltid personalen, och jag tryckte på den eftersom jag inte kunde komma in.

    När kvinnan som jobbade kom försökte hon hjälpa mig att ta ut min nyckel men det gick inte för den satt fast.

    Då tog hon fram sin nyckel och kollade på den och sen kollade hon på mig. Och då säger hon att min nyckel är kopierad !!!

    Jag säger till henne att den inte är det för jag har inte kopierat någon nyckel, jag vet inte ens hur man gör.

    Men hon fortsatte att anklaga mig för att kopierat nyckeln, och jag fortsatte säga att jag INTE har kopierat någon nyckel.

    Vi kunde inte lösa det så jag gick upp till min lägenhet och hon sa att hon skulle ringa till hyresvärden som skulle komma.

    När jag är uppe i lägenhet så ringer hon på min telefon och säger att de har varit här och lyckades få ut nyckeln.

    Då säger hon att de sa till henne att den nyckeln som fastnade i dörren var en kopia och då säger hon till mig att man inte får kopiera nycklar och att det är ett brott.

    Då säger jag till henne samma sak som jag sa innan "Jag har inte kopierat några nycklar och jag har nu sagt den tusen gånger"

    Men hon fortsatte att anklaga mig...Hon säger att man måste ha en äkta nyckel och den jag hade var falsk och det är inte okej överhuvudtaget.

    Och hon sa det inte med en fin röst utan hon höjde tonen.

    Och då började jag också höja tonen och då sa jag "Men hur många gånger måste jag säga att jag inte har kopierat någon nyckel, förstår inte du svenska"

    Och då blev hon sur och då säger hon "Prata inte på det viset med mig, jag förstår mycket väl svenska. Personalen kan inte hjälpa dig med nycklar eftersom vi inte har några extra att ge så du får vända dig till hyresvärden"

    Jag orkade inte höra mera så jag la på !

    Jag ringde till hyresvärden och förklarade läget men de kunde inte hjälpa mig eftersom jag bor på ett gruppboende.

    Jag frågade henne till vem jag skulle vända mig och hon på hyresvärden sa att jag ska vända mig till personalen.

    Jag kände mig så vilse och förvirrad !

    Då bestämde jag mig för att ringa enhetschefen och jag förklarade det som hade hänt. Jag var jätte ledsen och grät.

    Chefen säger att han ska prata med personalen och det går inte ens 5 minuter och personalen ringer upp mig. De (samma kvinna) säger till mig att jag ska komma ner till dem och skriva på kontrakt eftersom jag ska få en ny nyckel till entredörren.

    Jag frågar dem hur det kommer sig. För en stund sedan sa hon att hon inte hade några nycklar att ge mig? Men när jag ringt chefen så har hon plötsligt det.

    Då säger hon "Inte den tonen med mig, du får komma ner och hämta din nyckel"

    Jag går ner dit och är lugn.

    Men så fort jag kommer in så börjar hon ställa samma fråga igen "Var din nyckel kopierad?"

    Då säger jag att den inte var det och att hon har ställt den frågan minst 10 gånger nu.

    Då säger hon "Men du behöver inte vara så tyken" 

    Jag säger att hon har ställt den frågan så många gånger och jag svarar nu sista gången att jag inte har kopierat någon nyckel och att det är allra sista gången jag svarar på den frågan.

    Hon gav mig en nyckel som de hade och trodde att den skulle funka till entredörren men det gjorde den inte.

    Och då helt plötsligt började hon tro att det var något fel med själva låset och då säger hon att hon ska kontakta hyresvärden angående detta och hon säger om jag vill komma in framöver så måste jag ringa på dörrklockan men inte efter klockan 22:00 för då sover dem.

    Jag är enormt ledsen efter det som har hänt idag och det spelar ingen roll hur många gånger jag säger att jag INTE har kopierat någon nyckel för de verkar inte förstå.

    När jag kom hem till mamma och var jätte ledsen så blev hon jätte sur när jag berättade för henne vad som hände idag och hon säger att hon tänker ringa och prata med chefen imorgon.

    Tycker ni också att personalen var otrevlig mot mig?
    Vad borde jag ha sagt i detta läge när hon frågade mig tusen gånger angående kopiering av nyckel? 

  • Svar på tråden Personalen var otrevlig mot mig! :-(
  • Tiina87
    Glinda från Oz skrev 2018-07-16 15:40:46 följande:

    Vad är skillnaden på nekad och spärrad/sekretessbelagd enligt dig?

    När man begär ut journalen läser en överläkare igenom den och avgör om det riskerar att skada behandlingen eller patienten (inget är alltså spärrat/sekretessbelagt från början) anser man att överläkarens beslut är fel kan man överklaga till kammarrätten. Om kammarrätten anser att man inte får läsa journalen får man inte det.

    Uppgifter från tredje person (t.ex om ts mamma säger något till personalen) lämnas inte ut utan den personens godkännande.


    Skillnaden är väldigt stor
  • Glinda från Oz
    Tiina87 skrev 2018-07-16 16:24:53 följande:

    Skillnaden är väldigt stor


    Känns ju väldigt seriöst när du varken kan förklara skillnaden eller svara på mitt inlägg.
  • Tiina87
    Glinda från Oz skrev 2018-07-16 17:28:26 följande:

    Känns ju väldigt seriöst när du varken kan förklara skillnaden eller svara på mitt inlägg.


    Vad är det du vill att jag ska förklara?
  • Glinda från Oz
    Tiina87 skrev 2018-07-16 23:08:21 följande:

    Vad är det du vill att jag ska förklara?


    Vad är skillnaden på nekad och spärrad/sekretessbelagd enligt dig?

    När man begär ut journalen läser en överläkare igenom den och avgör om det riskerar att skada behandlingen eller patienten (inget är alltså spärrat/sekretessbelagt från början) anser man att överläkarens beslut är fel kan man överklaga till kammarrätten. Om kammarrätten anser att man inte får läsa journalen får man inte det.

    Uppgifter från tredje person (t.ex om ts mamma säger något till personalen) lämnas inte ut utan den personens godkännande.
  • Tiina87
    Glinda från Oz skrev 2018-07-16 23:11:55 följande:

    Vad är skillnaden på nekad och spärrad/sekretessbelagd enligt dig?

    När man begär ut journalen läser en överläkare igenom den och avgör om det riskerar att skada behandlingen eller patienten (inget är alltså spärrat/sekretessbelagt från början) anser man att överläkarens beslut är fel kan man överklaga till kammarrätten. Om kammarrätten anser att man inte får läsa journalen får man inte det.

    Uppgifter från tredje person (t.ex om ts mamma säger något till personalen) lämnas inte ut utan den personens godkännande.


    Du äger din journal.
  • Glinda från Oz
    Tiina87 skrev 2018-07-16 23:18:23 följande:

    Du äger din journal.


    Tyvärr gör man inte det, läs mitt tidigare inlägg. En överläkare läser igenom journalen och avgör vad du får läsa, är du inte nöjd kan du överklaga till kammarrätten. Det är så det är, det är ingen åsikt. Jag tycker reglerna är fel.

    Källa: www.1177.se/Stockholm/Regler-och-rattigheter/Patientjournalen/
  • Tiina87
    Glinda från Oz skrev 2018-07-17 12:12:01 följande:

    Tyvärr gör man inte det, läs mitt tidigare inlägg. En överläkare läser igenom journalen och avgör vad du får läsa, är du inte nöjd kan du överklaga till kammarrätten. Det är så det är, det är ingen åsikt. Jag tycker reglerna är fel.

    Källa: www.1177.se/Stockholm/Regler-och-rattigheter/Patientjournalen/


    Fast du äger fortfarande din egna journal.
  • Anonym (Svea)
    Glinda från Oz skrev 2018-07-16 23:11:55 följande:

    Vad är skillnaden på nekad och spärrad/sekretessbelagd enligt dig?

    När man begär ut journalen läser en överläkare igenom den och avgör om det riskerar att skada behandlingen eller patienten (inget är alltså spärrat/sekretessbelagt från början) anser man att överläkarens beslut är fel kan man överklaga till kammarrätten. Om kammarrätten anser att man inte får läsa journalen får man inte det.

    Uppgifter från tredje person (t.ex om ts mamma säger något till personalen) lämnas inte ut utan den personens godkännande.


    Knappast. En sköterska läser igenom den och vid tveksamheter konsulteras läkaren som kan neka.
  • Glinda från Oz
    Tiina87 skrev 2018-07-17 22:39:46 följande:

    Fast du äger fortfarande din egna journal.


    Läs länken jag skickade. Enligt vården gör man inte det, vad du tycker är en annan sak. Jag tycker som sagt att det är fel och förmynderi.
    Anonym (Svea) skrev 2018-07-17 22:59:12 följande:

    Knappast. En sköterska läser igenom den och vid tveksamheter konsulteras läkaren som kan neka.


  • Tiina87
    Glinda från Oz skrev 2018-07-18 17:11:11 följande:

    Läs länken jag skickade. Enligt vården gör man inte det, vad du tycker är en annan sak. Jag tycker som sagt att det är fel och förmynderi.


    Det står inget om det i länken men som patient äger man sin journal.
  • Anonym (Ledsen!)

    Hej Allesammans !

    Jag tänkte berätta en hel del saker som hände förra veckan som har gjort att jag mår jätte dåligt. Det kommer kanske bli långt men jag ber om ursäkt för det.

    Jag har i alla fall tappat tilliten. Jag litar inte mer på personalen och enhetschefen.

    Vi skulle ha ett möte. Jag, chefen, och en pedagog som jobbar på boendet.

    Innan mötet så befann vi oss nere på baslägenheten och fikade. Sen när fikat var klar så ville de gå upp till mig men jag fick sån panik och jag började gråta.

    Jag lider av väldigt grova tvångstankar/tvångshandlingar som gör att jag håller på att gå galen.

    Det jobbigaste har med städet att göra. Jag kan hålla på och städa lägenheten i många många många timmar och trots det så känner jag att det inte blir tillräckligt rent. Och det ännu jobbigare är att när någon , spelar ingen roll vem det är går in i lägenheten så måste jag städa om allting, vilket som sagt, tar många timmar !!!

    Jag försökte förklara detta för chefen och personalen men nej, det accepterade inte detta utan de ville upp till min lägenhet.

    Dessutom så finns det inget att sitta på hemma hos mig för jag har burit sängen, soffan, tv bänk, osv osv, alltså alla möbler till vinden eftersom det ska vara tomt när lägenheten ska städas. Och den som hjälpte mig bära dessa saker var min kusin.

    Chefen var ganska arg och jag gillade inte hans attityd. Han frågade mig om jag har kvar kontraktet. Han frågar mig om jag har kvar ett kontrakt som han gav mig för ett år sedan? Dessutom kommer jag inte ens ihåg att han gav mig ett kontrakt..? Men jag svarade i alla fall nej.

    Och då säger han med en väldigt sträng röst att jag inte får renovera i lägenheten utan att ha pratat med honom eller hyresvärden först.

    Jag ber om förlåtelse och förklarar vad som har hänt. Att jag hade fläckar på mina tapeter och jag använde Aceton eftersom jag trodde att man kunde ta bort fläckarna med aceton, MEN det blev bara värre av Acetonen och jag fick sån panik så jag köpte vanlig väggfärg och målade om hela vardagsrummet till vitt.

    Han frågade mig när det var sista gången jag sov i lägenheten och jag sa som det var att jag inte minns, för sängen har legat på vinden väldigt länge.

    Och då kommer personalen in i samtalet och säger att folk som bor här behöver hjälp/stöd med något och jag är knappt i lägenheten. Den enda gången jag behövde hjälp med något var med tvätten men det lärde jag mig ganska snabbt säger hon, och det stämmer.

    Chefen säger att det finns folk som väntar på lägenheter och som är i behov av denna lägenheten mer än vad jag är.

    Och då anklagar han mig för att ha ljugit för honom angående min ekonomi. Och han frågar argt varför kronofogden har varit och hälsat på mig.

    Och han säger att han inte tror att det har med städningen att göra, utan han vill veta varför jag inte är i lägenheten.

    Jag bryter ihop och börjar gråta floder

    Chefen går till köket och hämtar lite vatten till mig och medan han är i köket så frågar personalen varför jag är så ledsen och jag säger då att jag har blivit våldtagen i mitt eget hem och här sitter ni och dömer mig. Och hon säger då att dem inte gör det alls.

    När chefen kommer tillbaka så reser jag mig eftersom jag behöver en paus. Jag kunde knappt andas eftersom ångesten kvävde mig. Jag trodde jag höll på dö.

    Innan jag går ut så berättar personalen för chefen vad jag sade angående våldtäkten och att de sitter här och dömer mig.

    Jag går ut på deras altan och jag ringer till mamma och jag bara gråter. Mamma vill veta vad det är som har hänt och jag förklarar för henne allting (förutom att jag har blivit våldtagen för jag vill inte att hon ska veta) och hon kommer ganska snabbt.

    Jag går ut och öppnar till mamma medan chefen och personalen sitter kvar och mamma kommer in och är väldigt upprörd.

    Och ni skulle ha sett. För jag blev väldigt paff.
    Sättet som chefen pratade med mig på och hur han bemötte mig var helt totalt annorlunda när mamma kom in i rummet. Han blev som en liten ängel. Och personalen säger ingenting, de bara tittar på.

    Mamma och chefen var överens om att det är ganska meningslöst att jag betalar för en lägenhet när jag knappt är där och att den står tom , och jag håller fullständigt med. Men det är ingen som förstår hur grova/allvarliga tvång jag har, det är bara jag som vet det !

    Chefen gav sig inte och ville gå upp och kolla vad jag har gjort i lägenheten och jag tillåter honom det även fast det är extremt jobbigt. Och mamma följer med.

    Jag visar honom i vardagsrummet där jag målat och han säger att jag måste ta emot personalens hjälp och låta dem stötta mig med saker som tex städa, laga mat, diska osv osv.

    Men jag säger att jag inte vill det för jag klarar dessa saker på egen hand. Och jag förklarar att jag tycker att personalen har för mycket kontroll, de vill veta vem som sover i lägenheten, de vill veta när jag ska iväg och sova hos tex mamma, det vill veta när jag kommer tillbaka, hur länge jag ska vara borta, de vill att jag ska skicka sms när någon sover över hos mig osv osv.

    Chefen säger och tycker att denna lägenheten inte är något för mig och att jag i stället borde söka en lägenhet med boendestöd.

    Och jag allvarligt rädd för att bli utslängd/vräkt.

    Vart ska jag ta vägen? Jag vill inte gå till mamma, det är inget alternativ. Min och mammas relation är svajig, ibland funkar det och ibland funkar den inte. Jag vill ha ett eget boende känner jag. En egen dörr som jag kan stänga när jag vill och jag vill vara för mig själv.

    Hade det funnits en sån lägenhet ledig som chefen säger passar mig hade jag flyttat omgående men det finns inte det och jag orkar inte vänta.

    Till och med denna lägenheten jag bor i fick jag vänta 2 år !!!

    Chefen sa att han skulle ringa mig på tisdag alltså imorgon och han ville att jag skulle fundera på om jag ska bo kvar här eller inte.

    Som sagt, jag vill bo kvar ! Men jag orolig för att chefen ska slänga ut mig eller att något ska hända så jag blir av med lägenheten. Jag vet att jag behöver hjälp med mina tvång och jag träffar en psykolog.

    Åhhh jag känner mig så maktlös !!! hjälp

  • Anonym (Hmmmm)
    Anonym (Ledsen!) skrev 2018-09-24 15:56:04 följande:

    Hej Allesammans !

    Jag tänkte berätta en hel del saker som hände förra veckan som har gjort att jag mår jätte dåligt. Det kommer kanske bli långt men jag ber om ursäkt för det.

    Jag har i alla fall tappat tilliten. Jag litar inte mer på personalen och enhetschefen.

    Vi skulle ha ett möte. Jag, chefen, och en pedagog som jobbar på boendet.

    Innan mötet så befann vi oss nere på baslägenheten och fikade. Sen när fikat var klar så ville de gå upp till mig men jag fick sån panik och jag började gråta.

    Jag lider av väldigt grova tvångstankar/tvångshandlingar som gör att jag håller på att gå galen.

    Det jobbigaste har med städet att göra. Jag kan hålla på och städa lägenheten i många många många timmar och trots det så känner jag att det inte blir tillräckligt rent. Och det ännu jobbigare är att när någon , spelar ingen roll vem det är går in i lägenheten så måste jag städa om allting, vilket som sagt, tar många timmar !!!

    Jag försökte förklara detta för chefen och personalen men nej, det accepterade inte detta utan de ville upp till min lägenhet.

    Dessutom så finns det inget att sitta på hemma hos mig för jag har burit sängen, soffan, tv bänk, osv osv, alltså alla möbler till vinden eftersom det ska vara tomt när lägenheten ska städas. Och den som hjälpte mig bära dessa saker var min kusin.

    Chefen var ganska arg och jag gillade inte hans attityd. Han frågade mig om jag har kvar kontraktet. Han frågar mig om jag har kvar ett kontrakt som han gav mig för ett år sedan? Dessutom kommer jag inte ens ihåg att han gav mig ett kontrakt..? Men jag svarade i alla fall nej.

    Och då säger han med en väldigt sträng röst att jag inte får renovera i lägenheten utan att ha pratat med honom eller hyresvärden först.

    Jag ber om förlåtelse och förklarar vad som har hänt. Att jag hade fläckar på mina tapeter och jag använde Aceton eftersom jag trodde att man kunde ta bort fläckarna med aceton, MEN det blev bara värre av Acetonen och jag fick sån panik så jag köpte vanlig väggfärg och målade om hela vardagsrummet till vitt.

    Han frågade mig när det var sista gången jag sov i lägenheten och jag sa som det var att jag inte minns, för sängen har legat på vinden väldigt länge.

    Och då kommer personalen in i samtalet och säger att folk som bor här behöver hjälp/stöd med något och jag är knappt i lägenheten. Den enda gången jag behövde hjälp med något var med tvätten men det lärde jag mig ganska snabbt säger hon, och det stämmer.

    Chefen säger att det finns folk som väntar på lägenheter och som är i behov av denna lägenheten mer än vad jag är.

    Och då anklagar han mig för att ha ljugit för honom angående min ekonomi. Och han frågar argt varför kronofogden har varit och hälsat på mig.

    Och han säger att han inte tror att det har med städningen att göra, utan han vill veta varför jag inte är i lägenheten.

    Jag bryter ihop och börjar gråta floder

    Chefen går till köket och hämtar lite vatten till mig och medan han är i köket så frågar personalen varför jag är så ledsen och jag säger då att jag har blivit våldtagen i mitt eget hem och här sitter ni och dömer mig. Och hon säger då att dem inte gör det alls.

    När chefen kommer tillbaka så reser jag mig eftersom jag behöver en paus. Jag kunde knappt andas eftersom ångesten kvävde mig. Jag trodde jag höll på dö.

    Innan jag går ut så berättar personalen för chefen vad jag sade angående våldtäkten och att de sitter här och dömer mig.

    Jag går ut på deras altan och jag ringer till mamma och jag bara gråter. Mamma vill veta vad det är som har hänt och jag förklarar för henne allting (förutom att jag har blivit våldtagen för jag vill inte att hon ska veta) och hon kommer ganska snabbt.

    Jag går ut och öppnar till mamma medan chefen och personalen sitter kvar och mamma kommer in och är väldigt upprörd.

    Och ni skulle ha sett. För jag blev väldigt paff.
    Sättet som chefen pratade med mig på och hur han bemötte mig var helt totalt annorlunda när mamma kom in i rummet. Han blev som en liten ängel. Och personalen säger ingenting, de bara tittar på.

    Mamma och chefen var överens om att det är ganska meningslöst att jag betalar för en lägenhet när jag knappt är där och att den står tom , och jag håller fullständigt med. Men det är ingen som förstår hur grova/allvarliga tvång jag har, det är bara jag som vet det !

    Chefen gav sig inte och ville gå upp och kolla vad jag har gjort i lägenheten och jag tillåter honom det även fast det är extremt jobbigt. Och mamma följer med.

    Jag visar honom i vardagsrummet där jag målat och han säger att jag måste ta emot personalens hjälp och låta dem stötta mig med saker som tex städa, laga mat, diska osv osv.

    Men jag säger att jag inte vill det för jag klarar dessa saker på egen hand. Och jag förklarar att jag tycker att personalen har för mycket kontroll, de vill veta vem som sover i lägenheten, de vill veta när jag ska iväg och sova hos tex mamma, det vill veta när jag kommer tillbaka, hur länge jag ska vara borta, de vill att jag ska skicka sms när någon sover över hos mig osv osv.

    Chefen säger och tycker att denna lägenheten inte är något för mig och att jag i stället borde söka en lägenhet med boendestöd.

    Och jag allvarligt rädd för att bli utslängd/vräkt.

    Vart ska jag ta vägen? Jag vill inte gå till mamma, det är inget alternativ. Min och mammas relation är svajig, ibland funkar det och ibland funkar den inte. Jag vill ha ett eget boende känner jag. En egen dörr som jag kan stänga när jag vill och jag vill vara för mig själv.

    Hade det funnits en sån lägenhet ledig som chefen säger passar mig hade jag flyttat omgående men det finns inte det och jag orkar inte vänta.

    Till och med denna lägenheten jag bor i fick jag vänta 2 år !!!

    Chefen sa att han skulle ringa mig på tisdag alltså imorgon och han ville att jag skulle fundera på om jag ska bo kvar här eller inte.

    Som sagt, jag vill bo kvar ! Men jag orolig för att chefen ska slänga ut mig eller att något ska hända så jag blir av med lägenheten. Jag vet att jag behöver hjälp med mina tvång och jag träffar en psykolog.

    Åhhh jag känner mig så maktlös !!! hjälp


    Låter som du behöver väldigt mycket stöd, men inte riktigt släpper in hjälp.
    Du har en våldtäkt att bearbeta - får du hjälp med dem?
    Du har ett gravt tvångssyndrom när det gäller städ. Ingen frisk människa ställer möblerna på vinden för att städa. Eller tvättar väggarna med aceton. Får du hjälp med det? 

    Mest undrar jag var du bor någonstans, om du inte bor i lägenheten?

    I allafall hoppas jag att du får bättre hjälp och stöd i framtiden. Missar boendet det är de helt inkompetenta.  

    Stor kram!
Svar på tråden Personalen var otrevlig mot mig! :-(