Är livet värt att leva? Tänker ni också så?

Känner igen mig i det du beskriver, upplever allt som ofta en rätt meningslöshet med tillvaron här.

Har haft det igenom hela livet mer eller mindre, i perioder. Har medicinerat samt försökt få till samtalsterapi men det har inte gett mig någon förändring mer än att man "tänker på vad man tänker" och medicinering hjälper att ta av udden. 

Är inte suicidal eller så, men upplever en tomhetskänsla och att, som du skriver, man försöker överleva vardagen.

Personligen har jag väldigt svårt att relatera till många andra människor i omgivningen som utåt verkar vara väldigt tillfreds med vardagsdravlet, att dag in och ut göra sina saker.

Sen är inte allt som det verkar på utsidan heller, så menar givetvis inte att alla andra är lyckliga/tillfreds.

Skulle vilja rekommendera dig till att söka samtalskontakt även, det kan vara behjälpligt att få verktyg att hantera tankarna och känslorna.
Kontakta din vårdcentral alternativt kommunen.