Jobbar som barnhandläggare. Vet att det självklart begås misstag som det alltid görs när människor är inblandade.
Jag har varit inblandad i ett antal LVU-ärenden och jag har aldrig varit med om stt föräldern erkänt att det finns ett problem. Jag har suttit i förvaltningsrätten och visat upp positiva drogtester och föräldern säger att nääää det vet jag inte hur det kommer sig. Eller där barnen haft grova fysiska skador som föräldern blivit dömd för och ändå är de helt oförstående till varför det blivit lvu. I de fall där föräldern erkänner sina brister och tar emot hjälp jobbar vi stenhårt med att undvika placering. Kan de ta emot intensivt stöd? Finns det personer runt omkring som kan säkra och stötta upp? Om föräldern verkligen inte kan ens med stöd kan vi göra en solplacering, gärna i nätverket, där föräldern kan vara aktiv och delaktig och fortsätta finnas som en viktig person i barnets liv?
Det har framkommit att Socialsekreteraren redan på ett förhållandevis tidigt stadium i vistelsen på utredningenshemmet haft hemliga möten med den andra föräldern och dennes mor för att tillsammans gå igenom hur man får enskild vårdnad samt gått igenom upplägget med LVU i hemmet som alternativ metod då det inte hade varit troligt att Tingsrätten hade dömt till enskild vårdnad för denna förälder med tanke på tidigare inträffade händelser.
Det känns så fruktansvärt hemskt att det i Sverige 2018 kan vara så otroligt rättsröta, ingen av mina nära vänner förstår överhuvudtaget någonting av detta.
Det känns totalt främmande för en rättstat att det kan få gå till så här och att man kan bli helt utlämnad till godtycke från en enskild socialsekreterare som i detta fall inte ens är anställd utan är inhyrd som konsult.
Inte någon annanstans i vårt samhälle fungerar det på det här sättet, alla andra myndigheter har en struktur som säkrar att allt går rättssäkert till, tyvärr så har socialtjänsten skapat sig en egen ordning där man innehar samtliga roller, polis, åklagare, domare samt bödel.
Jobbar som barnhandläggare. Vet att det självklart begås misstag som det alltid görs när människor är inblandade.
Jag har varit inblandad i ett antal LVU-ärenden och jag har aldrig varit med om stt föräldern erkänt att det finns ett problem. Jag har suttit i förvaltningsrätten och visat upp positiva drogtester och föräldern säger att nääää det vet jag inte hur det kommer sig. Eller där barnen haft grova fysiska skador som föräldern blivit dömd för och ändå är de helt oförstående till varför det blivit lvu. I de fall där föräldern erkänner sina brister och tar emot hjälp jobbar vi stenhårt med att undvika placering. Kan de ta emot intensivt stöd? Finns det personer runt omkring som kan säkra och stötta upp? Om föräldern verkligen inte kan ens med stöd kan vi göra en solplacering, gärna i nätverket, där föräldern kan vara aktiv och delaktig och fortsätta finnas som en viktig person i barnets liv?
Sol sagt var. Där människor är inblandade begås det misstag. Det går inte att förhindra helt. Men vi har ett ganska säkert system idag där socialsekreteraren först gör en bedömning allt som oftast tillsammans med chef/arbetsledare. Det skickas vidare till politisk nämnd och sedan till förvaltningsrätten. Och rätten köper verkligen inte allt socialnämnden säger.
Jag undrar vilka skäl som anges i utredningen kring ditt barn?
Sol sagt var. Där människor är inblandade begås det misstag. Det går inte att förhindra helt. Men vi har ett ganska säkert system idag där socialsekreteraren först gör en bedömning allt som oftast tillsammans med chef/arbetsledare. Det skickas vidare till politisk nämnd och sedan till förvaltningsrätten. Och rätten köper verkligen inte allt socialnämnden säger.
Jag undrar vilka skäl som anges i utredningen kring ditt barn?
En misshandelsåtalad pappa får tills vidare ensam vårdnad om sin son för att ?bevisa sin oskuld?.
Nu flyttas treåringen från sin mamma till ett utredningshem ? där pappan får visa hur han är som förälder.
? Man laborerar med ett barns vardag. Jag frågar mig om det är det lämpligaste sättet att få svar, säger psykologen Anna Norlén.