«Klar» för förskolan?

Jag hade norsk föräldrapenning men i Sverige. Sa upp mig från mitt jobb i Norge under tiden och eftersom Försäkringskassan "tog" min mans SGI-dagar på grund av min norska ersättning hade vi inget annat val än att sätta vår son på dagis strax efter hans ettårsdag.

Då var jag visserligen arbetslös med a-kassa och han gick 15 timmar i veckan tills han var 1,5 år när jag började plugga. Då var han i snitt på dagis 30 timmar i veckan fram till nu när han är över tre och jag har börjat jobba. Till hösten kommer han vara ledig måndagar och gå cirka 8:00-16:00 resten av veckan.

Jag tyckte att 15 timmar var alldeles lagom när han var så liten och hade absolut haft ångest om han behövde gå mer än så. Min man är lärare och därför får sonen långa ledigheter vilket underlättar samvetet markant. Men heltid (40-50 timmar per vecka) har jag svårt att se någon ettåring har behållning av.

Nej våra har aldrig blivit klara för förskolan. Tror det är föräldrarna som är trötta på föräldraledigheten

Vi tyckte han var "redo" snarare än "klar" för att börja. Han var 16månader när han började. Han var då väldigt nyfiken och framåt, ville gärna utforska utan att vi behövde vara precis bredvid. Speciellt om det var andra barn nära. Vi var mycket på öppna förskolan och hade självklart kunnat tillgodose hans behov utan förskolan också men vi ansåg inte heller att han skulle ta någon skada av det. Jag studerade och sambon hade fått ett jobb så för vår del fanns det ett behov av att han skulle vara där. Dagarna anpassade utifrån vad jag behövde för studierna och hölls korta den första tiden.

Vår son var ett år och tio månader när han började förskolan. Långt ifrån redo men ekonomin tillät inte annat tyvärr. Nu har han gått i två terminer och trivs hur bra som helst men i ärlighetens namn hade jag nog helst väntat tills han var tre, minst två, år. Visst, vi jobbar skift och jag har varit sjukskriven hela vårterminen så han har aldrig gått en hel dag. När vi båda jobbade så snittade han kanske 15 timmar per vecka men jag tror ändå att 0 timmar per vecka hade varit det bästa.

Så, nej, jag tycker inte att en ettåring är klar för förskola. Oavsett hur social föräldrarna tycker att hen är.

Vårt barn var 3 år vid förskolestart men vi kände att hon hade varit redo och haft utbyte av förskola redan runt 2. Andra barnet ska börja efter 2 år fyllda av den anledningen, men är rädd att det kommer kännas för tidigt med det barnet

Skillnad på om man menar klar som i ?behöver? eller ?överlever? eller ?har glädje av?

Mina har från ungefär 17-18 månaders ålder haft ett utbyte och en glädje av förskolan. Därmed inte sagt att de haft ett behov av det, självklart hade de kunnat ha det bättre hemma.

Yngsta fick börja redan vid 15 månader p g a vi annars inte fått plats på syskonens dagis. Det var i okt. Då var hon trygg och harmonisk på dagis men utan eget driv. Hon existerade liksom bara. Efter jul när hon var 18 månader hade hon en plan, sprang till saker, letade upp leksaker valde vissa rum framför andra och ville visa saker när vi hämtade o s v. Så var övriga syskon från start men de var också den åldern vid inskolningen.

Min son började fsk när han var 1,5 år. Han var sååååå redo. Han älskade att vara där från dag 1 på inskolningen. Han har aldrig haft någon mammig eller pappig period och alltid haft lätt för nya människor.

Femte dagen på inskolningen bad personalen mig att dra iväg ett par timmar. När jag kom tillbaka hade han inte märkt att jag varit borta. x)

Jag tror att min son har stort behov av att hållas igång hela tiden. Jag kan förse honom med exempelvis öppna förskolan och badhus... men det är sällan det är så många andra på de öppna förskolorna i min stad och badhus håller inte ekonomin för i längden.

Har inte förstått resonemanget att barn borde stanna hemma så länge som möjligt. Det är ju inte naturligt. Sedan urminnes tider har flera vuxna hjälpt till att ta hand om allas barn. Inga föräldrar har suttit isolerade med sina barn i 4 år...

Därmed säger jag inte att alla är lika "mogna att börja fsk" vid exakt samma ålder. Men jag tror att det är nyttigt att barn tidigt får umgås med andra barn. Gärna dra på sig lite sjukdomar osv också.

Våra två hade nog mått bra av attvänta med förskola. De började vid 20 resp 21 månader. Ingen av dem hade minsta behov av det.

Äldsta tyckte vi nog var redo dock då vi märkte en stor skillnad i behovet av aktivering mellan 18 och 20 månader men det borde vi ju kunnat tillgodose också.

Jag tror man tänker att man kan tillgodose det sociala behovet utan att behöva lämna bort barnet på förskola.

Mina skulle säkerligen ha jättekul på förskolan men de behöver inte vara där.

Men det är då rakt inte samma sak som om de skulle vara redo för förskolan. Leksaker och kompisar javisst men personalbrist, inte bli sedd, tvingad avbryta sina lekar eller tvingad att leka med andra man inte vill leka med. Den där kollektiva behandlingen alla ska in, alla ska vila alla ska till samlingen osv...

Det ska vara så individanpassat men nej det är inte det, den som säger så har inte någon insikt i verksamheten.

Sjukdomar till förbannelse pga barn som Inte är hemma när de är sjuka.

Stressen små barn upplever i den höga ljudvolym med anda 20 barn är enorm, barn påverkas Alltid mer än vuxna. För personalen finns det en arbetsmiljölag som skyddar dem men barnen har inget som skyddar dem utan det är välvilligheten hos personalen som skyddar barnen(menar nu utöver lagstiftningen )

Äter inte barnet maten så är det inte säkert att det blir en extra bit frukt för att fylla magen, något annat är det då rakt inte tal om.

Så små barn i ett sådant tufft klimat så många timmar är inte klokt. Så som förskolan ser ut idag så borde den förbjudas. Den är Inte anpassad för barnen.

Synd bara att inte fler föräldrar vill se bristerna och kräver förändring.

Som det är nu arbetar förskollärararna i motvind till en förändring. Läs på om förskoleupproret och stöd dem till en förändring och förbättring av förskolan ... mao för era barns skull.

Finns även en hemsida hemmaföräldrars nätverk, där finns massor av ny forskning om hur barnet påverkas på olika sätt på förslolan.

Läs (både om förskoleupproret och på hemmaföräldrars nätverk) och få lite kött på benen, det är ni skyldiga era barn.

(Kan skriva långt mer men nöjer mig här, finns intresset att veta mer eller att få överbevisa mig om motsatsen så finns tipsen om vart att läsa det jag grundar mina åsikter på)

Min dotter började vid 16 månader och för henne var det perfekt. Hon gick rätt in och började leka med de andra barnen, älskade det från första stund och behövde ingen regelrätt inskolning. Hon gillar när det händer mycket omkring henne, finns andra barn att leka med, spännande leksaker och ordnade aktiviteter med sångsamling, målarstund osv. Vi gjorde mycket hemma men där är hon ensambarn, och vi gick på öppna förskolan men det var bara några timmar om dagen några dagar i veckan som den möjligheten fanns, så det var ganska svårt att erbjuda det hon får på förskolan. Och eftersom jag inte ser några som helst problem med att hon går på förskolan och inte lever i villfarelsen att det enda rätta och bästa för mitt barn är att vara hemma med sin mamma tills skolplikten säger annat så hade jag inga problem med detta.

Din beskrivning av förskolan stämmer säkert på många ställen men långt ifrån alla. Min dotter går på en avdelning med tre underbara pedagoger (som varit samma hela tiden), de har varit som mest 14 barn i gruppen där närmare hälften går 15 timmar i veckan då de har småsyskon hemma varför alla nästan aldrig är där. Till hösten är de 11 barn i hennes grupp. Jag gick själv på förskolan som liten och älskade det, har inte tagit någon som helst skada och kan inte se att de jag känner som haft hemmamammor klarat sig bättre i livet.

Min som hade ingen behållning eller utbyte av förskola förrän han var närmare tre. Han började när han var två men vi släppte det efter några veckor då han var sjuk hela tiden och dessutom inte tyckte om att vara där. Det var heller inte nödvändigt att ha honom där så jag tyckte det var bättre att vänta. Han började igen vid tre och eftersom de börjar skolan vid 4-5 här så tycker jag att han behövde den tiden i förskolan som förberedelse.

Förskolan såg helt annorlunda ut för 25 år sedan (eller hur länge sedan det nu är du gick där) så den biten får vi lämna utanför denna diskussion :)

Det är naivt att säga att allt är så bra på vissa ställen, uppmanar dig att faktiskt gå in och titta på de sidor jag skrev om i mitt förra inlägg.