«Klar» för förskolan?

Hej! Jag har en son på 13 månader som ska börja förskolan i maj nästa år, när han är 23 månader. Hade gärna velat ha honom hemma tills han i alla fall var tre, men vi bor i Norge och det har inte riktigt gått att få ihop det med föräldraledigheten och det norska systemet. Här får man ?bara? föräldrarpengar i knappt ett år, vilket gör att i stort sett varenda unge börjar förskolan när de är 11-14 månader. Det är ju som det är med den grejen, men det jag hakar upp mig på är att alla säger att deras barn är «sååå klara för förskolan!» redan när knoddarna är 10-11 månader. Vad exakt menar man då, egentligen? JAG tänker att man säger så för att man antingen 1. själv är less på att aktivera en aktiv ettåring eller 2. för att man känner inom sig att det är helt fel att lämna bort en så liten varelse men inte vill erkänna det. Jag är medveten om att alla inte har möjlighet att ha sina barn hemma längre av ekonomiska skäl, men varför hitta på ursäkter?

Kände ni att era barn var klara för förskolan, och i så fall vid vilken ålder? På vilket sätt kände ni det? Och kanske framför allt, varför gick det inte att tillgodose de behoven hemma (med öppen förskola, babysim, bibliotek etc)?