Voyager skrev 2018-08-07 03:51:41 följande:
Bästa, värdefulla TS!
Detta är ett helt seriöst svar till Dig efter bästa förmåga. Eftersom flera här verkar skriva hellre än läsa vill jag förtydliga några saker utifrån hur jag tolkar din situation.
1. Du har mitt fulla stöd och det som hände dig är ett brott som kan ge fängelse enligt 6 kap. 1 § brottsbalken ("samtyckeslagen").
[quote]1 §/Träder i kraft I:2018-07-01/ Den som, med en person som inte deltar frivilligt, genomför ett samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två år och högst sex år.
2. Du skrivet att du inte kommer att anmäla för att ni är tillsammans. Jag har förståelse för det (till skillnad från en del andra) och att du är säker på att han inte menade något illa. Nej, det tror faktiskt inte jag heller (lika lite som en rattfull tänker köra ihjäl någon).
Ingen klandrar dig om lämnar honom (vilket flera här förordar).
Det jag läser i och mellan raderna i ditt gripande brev är dock att både du och han vill fortsätta tillsammans men givetvis komma vidare från denna tragiska, smärtsamma och brottsliga händelse. Jag kan ha helt fel i detta men mina råd utgår från just det. Om jag har missuppfattat dig är det bara du struntar i mina råd, annars häng kvar.
Ni kanske t.o.m. älskar varandra djupt och är båda ledsna över det som gick fel. Ja, jag erkänner att jag tycker det är vackert när kärleken övervinner hatet och liksom "triumferar" över brottet. (Det finns både män och kvinnor som älskat in i döden så jag sätter ingen genusetikett på detta utan utgår från att ni båda vill försonas med varandra.)
OM det är det du vill så uppnår du inte det genom att bara lämna och försöka glömma. Händelsen kommer att förfölja dig och tynga ditt redan tunga bagage av jobbiga händelser i ditt liv.
OM ni vill komma vidare tror jag det är av absolut största vikt att din kille förstår hur illa han gjort dig, att det är ett brott som kan ge fängelse och kan känna djup ånger och be dig om förlåtelse.
Eftersom du inleder med att du inte kan prata med någon om detta skulle jag önska att du fick professionellt samtalsstöd t.ex. via kommunens familjerådgivning eller psykolog specialiserad mot sexuella övergrepp.
Obs! Jag tar INTE din kille i försvar - men jag tar Dig och kärleken i försvar. Jag försöker tänka mig in i den smärta ett flerårigt fängelsestraff skulle kunna åsamka er båda. Det kanske är det sista du vill ska hända även om en del kan förorda det. Ändå måste din kille få klart för sig att det är konsekvenserna av hans beteende.
Det är här jag tror att någon form av rättshjälp skulle behövas för att ge dig olika alternativ.
Sedan kan det återstå en längre eller kortare väg beroende på hur förändringsbenägna ni är. Därför skulle jag rekommendera uppföljning på minst ett år, tätare i början och sedan glesare när ni vet att det håller.
Jag ser det nu mindre meningsfullt att svara andra i denna tråd än Dig som ber om råd.
Om du tycket jag har fel kan du bara strunta i det jag skriver och vill du att jag ska förtydliga eller komplettera något får du gärna skriva. Som jag hoppas du förstår har din historia i alla fall engagerat mig och många fler, starkt.
Annars lämnar jag denna tråd nu och vill önska dig allt gott![/quote]
+1 på denna!
