Känner mig som en hemsk mamma

"Ungjävel" pch "stackars bebis?! Gissar att du har (om något) ett barn på under ett år. TS beskriver en helt normal 18-månaders, absolut ingen "ungjävel". Och när man har fler barn så MÅSTE någon av dem vänta ibland. Det blir inget trauma av det, jag lovar.

Träna på att amma i sele eller sjal. Kan du lätt röra på dig medan du ammar så har du redan vunnit hälften av alla slag. 

Samla ihop en korg med särskilt roliga leksaker, böcker och gosedjur, som bara kommer fram när du ammar. Såpbubblor är oslagbara. När amningen är slut åker korgen upp på höga hyllan igen så att det blir något särskilt roligt och positivt när småsyskonet behöver äta.

Ballongtennis. Lite otippat var detta favoritleken när jag ammade lillebror. Jag satt i soffan och storebror flög runt i resten av rummet.

En annan bra lek är att du greppar tag i storebror och högljutt börjar skrävla om att han absolut inte kan komma loss (när du i verkligheten lätt låter honom slinka undan) och sedan till din stora förvåning upptäcker att han är borta och börjar böna och be att han ska komma tillbaka. Är han för liten för kurragömma? Den är också bra om man behöver lite utrymme. Det går bra att leta med rösten. 

Har han en docka eller ett gosedjur som han kan amma/mata? 

Eller kan du tima det så att det är matdags för storebror samtidigt? 

Leta efter säkra platser där storebror kan härja runt utan att något tar skada. Inhägnad trampolin kan varmt rekommenderas, dagisgårdar (efter stängningsdags alltså), barnsäkrade rum, en liten skogsstig där han kan örla runt... 

Du är inte en hemsk mamma. Det är stört omöjligt att hålla samma standard på servicen för småsyskon som första barnet åtnjöt. Men å andra sidan så är du betydligt mer erfaren och skicklig den här gången och behöver inte experimentera så mycket. Och småsyskonen har alltid något kul att titta på med storasyskon i närheten.

Säkert skönt för mamman i några timmar men pojken kommer säkerligen må ännu sämre om han redan känner sig bortstött.

Vilken sten kom du krypande underifrån?

Hej!

Ett tips kan vara att ha med sig det äldre syskonet och visa och försöka förklara vad det är som gör att du behöver sitta ner. Att syskonet behöver mat och det kan ta en stund. Kanske att det äldre syskonet då kan läsa i en bok för er eller rita en teckning som ni sedan kan prata om.

Själv har jag en dotter som är 5mån. som har en storebror som är min mans son sedan tidigare, så jag kan verkligen känna igen mig i din situation.

Jag gjorde dock som jag beskrev som ett tips och det fungerade Ibland vill han hitta på hyss, men jag försöker att ignorera dem och prata med honom efter matningen om hur det kändes att göra på det sättet han gjorde. Nu är han i och för sig 4år, men vill han hitta på hyss så gör han gärna det och då får han vara beredd på konsekvenserna efteråt.

Kom dock ihåg! Du är inte en hemsk mamma!! Många kan känna sig som det, men är vi medvetna om våra känslor går det att göra det bästa av alla situationer!
   

Jag minns den jobbiga tiden. Har 20 månader mellan mina och äldsta var ganska vild i den åldern. Var dessutom nästan ensam med barnen då. Hade äldsta på förskola som hen redan gick på vilket gjorde att jag kunde slappna av några timmar, men har ibland dåligt samvete av det idag. 

I alla fall, så har du fått många bra tips ovan. Jag lät äldsta titta på TV, försökte läsa, leka med äldsta under amningsiden, filmade med mobilen. Gick ut när minsta hade ätit.

Det är en tuff tid att ha två barn så tätt men man har igen det senare! Lycka till!

P.S Tror minsta fick vänta många gånger när stora behövde akut hjälp. Det är dock den yngsta som är den självständiga idag

Har iof flera år mellan mina, min minsta är nu 6 månader, ska aldrig låta honom ligga och skrika 5 minuter.

Vad är det som gör att du inte kan ta med dig bebisen? Kanske är bättte att låta stora skrika lite än den lilla? Självklart upplever bebisen att du överger den, sen om den får men i framtiden av detta kan nog ingen på FL svara på.

Jag hade två år mellan mina barn. Jag tror knappt att storebror märkte när jag ammade lillasyster. Då såg jag till att vi satt i soffan och läste bok, tittade på TV, satt på golvet och byggde med Duplo, åt mellanmål eller så.

Det trodde inte jag heller att jag skulle göra innan denna bebis kom. Avskyr skrikmetoder osv. Men! Den stora klättrar upp på möbler där han riskerar att skada sig illa och är riktigt vild. Så jag kan inte bara skita i det. Vi har barnsäkrat så gott det går, men det räcker inte om man inte ska ta bort varenda möbel i huset.

Okej... tyvärr är mitt barn en riktig vilde och har inte kommit dit än att han vill sitta still och leka med duplo eller läsa böcker.

Du skriver att han härjar mest när du ammar, men även annars och då springer du efter honom hela tiden.
Kan det vara så att han liksom inte vet vad/hur han ska göra, och därför härjar runt, för att få din uppmärksamhet? Så är det med många barn, och det är verkligen jättejobbigt! OM det är så måste du försöka vända/minska det. Spring inte efter/säg till om det inte är absolut nödvändigt, utan låt honom gå själv, och komma tillbaka till dig. Stäng in er i ett rum, med roliga men ofarliga saker. Barnsäkra så gott det går, och låt honom röra sig fritt för övrigt. Säg inte "nej" för ofta, utan säg/visa vad han ska göra istället. Uppmuntra det som är bra. Ge positiv uppmärksamhet och kontakt.

Någon skrev att för ett barn som får ett syskon är det ungefär som om din man/sambo en dag kommit hem med ytterligare en fru, och förväntat sig att allt bara skulle flyta på jättebra...

Jo men det är ju skillnad på att fånga in ett barn som håller på att klättra nånstans (tar 30 sekunder) mot som du skriver att lämna den lilla ensam i 5 minuter. Vad är det som tar 5 minuter?

Du har fått många bra tips på hur du kan barnsäkra och göra när du tex ammar och har svårt att resa dig upp. Om du inte ammar så är det ju bara att ta bebis på ena armen och gå iväg till ditt andra barn och kolla vad denne gör. Att du måste lämna den lilla i 5 minuter flera gånger varje dag låter som något du måste finna en lösning till, annars hade du ju inte startat den här tråden?

Sen måste jag bara säga att det är lustigt hur de som väljer att ha tätt mellan barnen blir förvånade över att det är jobbigt.