Dåligt samvete över att vi planerar syskon

Du kan ju vända på det. Hur blir det att växa upp utan syskon? Om man vill ha syskon, ser andra som har syskon, och inte har syskon själv. Eller när du växer upp och hon måste fira jul ensam med sina föräldrar, inga syskon att dela det med, inga syskon att kunna prata om sina föräldrar med så som syskon gör. Och när ni blir gamla, när ni bara har hon som kan hälsa på och hon känner ansvar, ni har bara henne. Eller när ni dör och hon ska ta hand om erat dödsbo själv.

Om ni nu så gärna ville ha flera barn och ni har lyckan att kunna bli gravida så behöver ni inte ha dåligt samvete för att ni ger henne allt det här.

Sen kan det ju också bli ett syskon från helvetet med en uppväxt präglad av rivalitet och där man inte står ut att umgås som vuxna och kommer att gräla och bli bittra fiender över vem som ska ha mormors vas, men det behöver vi ju inte se som det mest troliga utfallet ;) men om ni går på känslan att ni vill ha fler barn så ska det nog gå bra. 

Oj, jag missade visst att tråden handlade om att få syskon tätt, inte om man skulle skaffa syskon överhuvudtaget. Ledsen för det. Jag fick mina med två års mellanrum och de leker väldigt bra tillsammans, det är väldigt skönt att de kan sysselsätta sig och ha roligt tillsammans.