Att växa upp med en dominerande mamma
Jag har på senare tid insett att min uppväxt nog var ganska dysfunktionell. Det var min mamma som i stort sett hade "makten" och som oftast hade sista ordet. Min pappa är en konflikträdd mes som inte vågar säga nej. Min mamma lider dessutom av depression och kunde bli lätt irriterad och ledsen vilket gjorde att man fick vara försiktig med vad man gjorde och sa.
Detta har såklart fått konsekvenser, jag har utvecklat en högkänslighet som gör att jag gärna undviker konflikter. Jag har en dålig ovana att försöka vara alla till lags fast jag försöker jobba på det.
Det kommer säkert inte heller som en överraskning att mitt förhållande till kvinnor aldrig fungerat heller. Jag har utvecklat en undergiven sida där jag föredrar att kvinnan är den dominanta. Att själv vara den som styr känns helt främmande för mig. Detta beror troligen på att min pappa inte var någon bra manlig förebild.
Någon som känner igen sig i detta?