Forum Förälder Varannan-veckas förälder
Inlägg från: tystlängtan |Visa alla inlägg
  • tystlängtan
    tystlä­ngtan
    17 svar
    Citera Återställ Anmäl

    Låst och beroende av ex pga gemensamma barn

    Hejsan,

    Det jag tar upp här är mest för att försöka bolla tankar och känslor med oberoende personer. Någon snabblösning på problemet finns inte och är inte heller ute efter en sådan. Däremot så är det så att alla som jag pratar med angående detta är antingen helt på ?min sida? (mina vänner) eller på exets sida (han själv, samt hans sambo och hans familj).

    Fakta:

    Mitt ex och jag har två barn ihop, 2 år och 4,5 år gamla. Vi separerade för ett år sedan och försöker ha barnen ungefär hälften var, i praktiken blir det att mitt ex har dem lite mer (jag kommer senare till anledningen till detta). Mitt ex bor kvar i huset vi bodde i och hans sambo flyttade in i våras med sin son (5 år tror jag) som hon har lite mer än halva tiden. Barnen går på förskola nära huset mitt ex bor i, jag bor ca 20 min bilväg därifrån i en liten lägenhet. Mitt ex och hans sambo är fast anställda med ett ?vanligt? jobb, 8-16:30. Själv är jag egenföretagare och jobbar väldigt oregelbundet. 22 veckor om året jobbar jag i närheten av hemmet på fasta tider, lite på dagtid och lite på kvällstid. Utöver det reser jag bort med jobbet, ca 10-20 dagar per gång, 7-10 gånger per år. Pga av mitt jobb så funkar inte varannan vecka - varianten så bra, utan mitt ex måste ha barnen när jag är bortrest för att jag ska kunna jobba, och även när jag jobbar kvällar här i Sverige.

    Problem 1 (?lilla problemet?):

    Jag bor just nu i en stad på västkusten där jag i princip inte har några vänner. Jag är ensam 95% av tiden som jag är här och jag vantrivs med det. Jag har många vänner i Stockholm och även en hel del utomlands. Även mina syskon bor i Stockholm och utomlands. Skulle jag inte ha barn skulle jag flytta någonstans där jag har vänner, men jag är fast och ensam här för att jag valde att bosätta mig här och skaffa barn med en som skulle lämna mig när minstingen inte ens var 1 år gammal. ?Skaffa nya vänner i närheten då?, ja kan man tycka. Men det är inte så lätt för alla. Jag är lite knepig socialt och när jag dessutom är ute och ?flänger? så mycket som jag gör är det svårt att få riktigt god kontakt med någon här hemma. Jag har redan jättemånga, varav ett flertal riktigt nära, vänner, men de bor inte här...

    Problem 2 (?stora problemet?):

    Jag älskar mitt jobb, men varje gång jag blir erbjuden ett uppdrag får jag en klump i magen när jag tänker på att jag måste ta upp det med mitt ex och kolla om han kan ta barnen då. Han hr hintat mycket om att jag borde visa mer tacksamhet över att han anpassar sig efter mina jobbresor, även om det egentligen inte spelar någon större roll för honom om har barnen vecka x eller vecka y (hans veckor ser ju normalt ut på samma sätt alla veckor). Men fortfarande är det ju så att det är efter mitt jobb som barnschemat sätts och jag är ju beroende av hans goda vilja för att jag ska kunna ha det jobbet jag har. Samtidigt är det inget nytt, han visste ju vad jag hade för jobb när han valde att skaffa barn med mig och när han valde att skilja sig från mig, dock jobbade jag mycket mindre när vi var tillsammans eftersom vi hade två inkomster att leva på.

    Jag känner stor ångest kring att vara fast här utan vänner och hela tiden vara beroende av och känna skuld gentemot mitt ex och vet inte riktgt hur jag sa komma runt det. Byta jobb, visst, men jag verkligen ÄLSKAR mitt jobb och alla mina vänner har jag genom jobbet. Jag skulle definitivt inte må bättre om jag slutade med jobbet jag har nu även om det skulle kunna lösa båda ovanstående problemen. Någon som har några andra tankar kring detta?

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Låst och beroende av ex pga gemensamma barn
  • tystlängtan
    tystlä­ngtan
    #5
    Citera Återställ Anmäl

    Tack för alla era svar! Känns som sagt skönt att bolla detta lite med opartiska personer. Det stämmer att jag ju egentligen inte är låst pga exet, utan pga barnen. Jag är absolut tacksam över att han ställer upp, men jag känner också att det är lite skevt att jag är "problemet" bara för att jag inte tillhör normen. Det som jag tycker borde ses som problem (om det är jobbigt för någon part) är förändringar. Jag har ju inte förändrat mitt jobb. Självklart är det jobbigt att behöva anpassa sig efter mitt jobb, men mitt jobb blev ju först ett problem när vi separerade vilket enbart var hans val, inte mitt. Jag är inte bitter över separationen (som det kanske låter), men jag är lite bitter över att konstant behöva stå i tacksamhetsskuld till mitt ex, fastän det är pga hans val att separera som mitt jobb blev ett problem. Jag kämpar med att försöka göra det bästa av situationen som den är, men det finns redan så mycket skuldkänslor kring barnen när man är borta mycket att jag har svårt att hålla ihop det när jag "måste" ha skuldkänslor till mitt ex också.

    Att skaffa barnvakt när jag jobbar på kvällar här är nog inte så dum idé. Just nu sparar jag som en tok då jag ska flytta till ny lägenhet om ca 1,5 år, men efter flytten är det kanske något att satsa på för att minska bördan för mitt ex. Och kanske att försöka byta bort kvällspassen, även om det är lite svårt.

    Att flytta och bara ha barnen typ varannan helg är inget som känns bra när barnen är så små, men på sikt när barnen blir äldre kanske det är ett alternativ. När barnen är stora nog att kunna ta sig mellan orterna själva osv. Tyvärr är det ingen av mina vänner som har lust att flytta hit, de flesta är gemensamma bekanta, så det skulle även för dem innebära att flytta ifrån de flesta av sina vänner så det är nog inte så lockande.

    Angående att skaffa en hobby, mitt jobb är min hobby. Jag är en av de få förunnande att kunna leva på min hobby. Det är därför jag har alla mina vänner genom jobbet, för jobbet är vår gemensamma hobby (och för alla är det inte ett jobb, utan just bara en hobby).

    Vad jag menade med att hans veckor ser likadana ut så menade jag innan man har planerat in barnveckor. Jag vet oftast minst ett halvår innan när jag åker på mina jobbresor, så när det planeras utifrån mitt jobb så är det tomt i kalendern så att säga. Det är ganska sällan som vi behöver byta något som redan är fastställt. Det är där jag menar att jag tycker att det inte är så stor grej, för att på fyra tomma veckor bestämma att han ska ha barnen vecka 2 och 3 istället för 1 och 3 (bara som exempel) tycker jag inte är en så otroligt stor grej som jag ska vara så otroligt tacksam över.

    Jag kanske tänker skevt eller är lite för egocentrerad, jag vet inte. Är oavsett vad ni svarar väldigt tacksam över era tankar då det är svårt att själv vara objektiv.

  • tystlängtan
    tystlä­ngtan
    #17
    Citera Återställ Anmäl

    Sorry, har varit lite frånvarande ett tag. Ser att det finns många olika åsikter i detta och egentligen finns det väl inget rätt eller fel. Det gäller bara att försöka hitta en väg som fungerar för alla. Det som verkar givet av det jag utläser av era svar är iaf att ta ett nytt ordentligt snack med exet kring det här. Jag måste få slippa ?tacksamhetsbördan? och försöka hitta ett sätt som fungerar för honom utan att han ska tycka att jag styr hans liv. Återigen, är väldigt tacksam över alla som delar med sig av era tankar, åsikter och erfarenheter i frågan.

Svara i tråden
Svar på tråden Låst och beroende av ex pga gemensamma barn

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies