Mitt ex var "otrogen" mot mig och vet inte om han är i ett rebound och hur jag ska förhålla mig?

Jag förstår hur du tänker. Jag kan inte riktigt bara ge upp nu, min magkänsla säger att jag ska försöka. Tror jag annars hade ångrat massor sen att jag inte försökte mer. Kan tillägga vid båda är kring 27-28 så vi båda har ju haft längre förhållanden innan där det varit mer seriöst. 

Jag förstår inte hur mycket man kan tycka om en person man träffat ett par timmar en dag? Klart man kan vara attraherad. Men att han är villig att flytta och känner att han kan gifta sig med henne? Låter ju helt orimligt? Är han i ett rebound? Försöker förstå hur man annars byter personlighet över ett par dagar om man inte ljugit och låtsats ett långt tag. Han säger att det inte varit så, så då har man ju bara bytt hela sitt liv på en vecka. 

Det kanske låter patetiskt, men jag vill verkligen inte ge upp. Det är därför jag efterfrågar saker jag kan göra, jag vet att de flesta tycker man ska skita i det men det går verkligen inte. Mår sämre av tanken på att mitt liv ska vara utan honom än att han velar hit och dit. Jag älskar honom så mycket att jag inte vet vad jag ska göra.

Självklart vet jag vad han gjorde och vad han har sagt. Jag vet också att han backade på det delvis i ord och i handlingar. 

Ja, det går inte att lita på honom just nu. Men så kan man lika gärna säga om mig, att jag inte går att lita på heller. Inget av detta hade hänt om jag inte hade varit dum i huvudet till att börja med.

När man läser här på fl kan jag inte annat än förundras över hur många otrogna, som ändrar/ångrar sig och vill ha tillbaka sitt gamla liv tror, att bara för att man "gjort allt i sin makt"...inte har förändrat förhållandet i grunden.
Den bedragne skall bara glömma och gå vidare som inget hänt. Sveket är fortfarande gjort och det går inte att göra det ogjort.
Allt är förändrat i grunden, och hur den bedragne reagerar är helt individuellt.

Du gjorde rätt i att göra slut med partnern, men frågan är om du hade talat om din otrohet, och viljan att ha tillbaka ditt gamla förhållande, om inte det hade skett så omvälvande saker i ditt liv samtidigt.
Din undran, ilska och frustration borde egentligen riktas mot dig själv när du ser vad det ställt till för din f.d pojkvän. Han är ju helt förvirrad, super, och kan inte sova.
Gör slut..Ni kar skadat varandra tillräckligt. Ni behöver inte fortsätta göra det.

Ja man kan anse att det är rättvist nu, att vi båda gjort fel så att man är "even" om man vill se på det så. I slutända så är det fortfarande lika illa oavsett och ja, jag har vänt min ilska 9/10 gånger mot mig själv än honom. Men ibland kan jag inte låta bli och bli arg ändå, det kan väl ändå göra ont i att bli sårad av någon annan även om man nästan i alla fall skyllt på sig själv? Skulle väl inte vara här om jag inte mått dåligt över det och försöker nysta upp vad det är som händer. 
Det är jäkligt lätt att säga "visste inte vad jag hade tills jag insåg vad jag förlorat" men det är verkligen så. Speciellt efter att min vän gick bort och det var som att få en kalldusch, man börjar ifrågesätta sin tid på jorden och hur man vill spendera det. Jag kan inte svara på hur jag hade känt eller agerat om det inte hade varit så att hen dog, men vem vet? Tror dock att jag sagt sanningen oavsett, förmodligen tidigare men hela dödsfallet tog så mycket energi och kraft ifrån mig att det var svårt att tänka på annat just då.