Varför får man inte säga sina åsikter längre?

Det förväntas att alla ska gilla invandring. Gör man inte det är man intolerant, fördomsfull, rasist, ondskefull och ovärdig som människa. Vi förväntas ha en kollektiv värdegrund som alla måste ställa upp på för att bli accepterade av majoriteten.

Svårt att säga hur det blivit såhär, men det började redan i slutet på 60-talet då hippiegenerationen revolterade och skanderade fred på jorden och att alla människor har samma värde, det fortsatte på 70-talet med flumpedagogik i skolan, låt-gå-uppfostran och en vända-andra-kinden-till-mentalitet. Redan här blev det lösare tyglar gentemot kriminella och våldsamma, missanpassade unga som man började dalta med för att "försöka förstå" dem istället för att nödvändigtvis straffa dem.

Sedan kom 80-talet med "We are the world", internationell solidaritet och "Rör inte min kompis". Via TV fick vi se bilder och sekvenser på svältande barn i Afrika och många svenskar kände sig illa till mods över att vi i Sverige hade det så bra ställt medans dessa barn svälte ihjäl eller på sin höjd levde på majsmjöl, bodde i hyddor och hade en massa flugor surrande kring sig.

På 90-talet när skinnskallarna hade sin period (som var klädda i bomberjackor och stålhättade kängor) var folk rädda för dem då de var våldsamma och gick och slog ner folk oprovocerat på stan. Då sansades etablissemanget något just för att de var rädda för nazzarna. Man sände då även dokumentärer om dem där man "försökte förstå" dem. Bl.a. "Vem bryr sig" där en kvinna intervjuar våldsamma nazister.

Sedan på 2000-talet försvann skinnskallarna, vissa av dem lade ner hela grejen och blev städade svenssons, andra ändrade stil och blev mer välklädda och la sig till med ett svensson-utseende och i samma veva kom SD som skulle göra det mer rumsrent att ha främlingsfientliga åsikter. När "rasisterna" blev mindre våldsamma och mer för att argumentera och engagera sig politiskt, fattade vänstern mod och började demonstrera höggljutt och aggressivt mot "rasismen", eftersom de nu inte längre riskerade att bli slagna gula och blå eller ihjälslagna om de sade vad de tänkte och tyckte. På det viset vann antirasismen mark och under hela 2000-talet och fram till nu har åsiktskorridoren blivit trängre och trängre och det hela har urartat i något sorts godhets-storvansinne som började på allvar med Jan Helins "Vi gillar olika"-kampanj i Aftonbladet. Efter det började man pixla utländska gärningsmän och slutade tala om gärningsmannens etnicitet pga "risk att det skulle spä på rasismen".

Det behöver kanske bli som det var på 90-talet igen, då de våldsamma skinnhuvudena satte skräck i folk och de fick stor respekt med sig. För som det ser ut idag har vi ingen demokrati längre. Folk som går ut med att de röstar SD, som idag inte längre är något rasistiskt parti, förlorar vänner, ibland sina jobb och de blir utstötta ur "de godas" gemenskap. Att det har gått såhär långt beror på att godhetsvänstern och de andra 6 partierna som står för "allas lika värde" och "värdegrunden" har getts fritt spelrum och att PK-folket inte längre är rädda för våldsamt motstånd, som på 90-talet. När de vet att de inte kommer bli fysiskt påhoppade för det se säger, kan och vågar de gapa hur mycket som helst. Och det veka folket som bara vågar yttra sig i facebook-grupper och knyter näven i fickan gör inget aktivt motstånd så kan de förtrycka oss hur mycket som helst i ren sadism och elakhet. Folk demonstrerar inte ens, det är ett allvarligt tecken på defaitism, dvs att svensken gett upp.

Det är klart att du får uttrycka din åsikt. Du har yttrandefrihet. Alla har det. Det betyder inte att andra inte kan säga emot dig och kalla dina åsikter för rasistiska. Det har man full frihet att tycka och yttra. Bara för att du blir emotsagd och kallad för rasist betyder det inte att du inte får uttrycka din åsikt.

Du får säga precis vad du vill men du kan inte räkna med att alla ska hållande eller att ingen säger emot.

Yttra dem får du ju som sagt, det är väl snarast att mycket som i sig självt inte är rasism felaktigt kallas för det idag. Det är t.ex inte rasism att ifrågasätta varför människor från andra länder som kommit hit på flykt undan krig inte skulle återvända till sina hemländer när det lugnat ner sig. Inte heller är det rasism att tycka att det är bättre med mångfald i form av unika särpräglade kulturer och folkslag spridda över hela jorden snarare än den sammanblandade typen av mångfald inom ett enda lands gränser som ofta är vad som kommer på tal när ordet mångfald nämns i Sverige.

Man får uttrycka vilka åsikter man vill dock så får man välja var man uttrycker åsikter som kan uppröra andra. Inte ställer sig någon utanför ICA och använder megafon för att ge uttryck för att kvinnor bör välja snälla ensamma skötsamma och kommer tids nog att ångra sig när männen gör revolt.Inte tror fungerande människor att när man uttrycker sig hatiskt Facebook mot enskild person, grupp av människor eller en arbetsplats att detta inte kan få konsekvenser, det är ju inte så att de är 3-4 som ser detta utan kanske 50 000 och då ett antal som blir upprörda.

Jag tror politikerna vill skapa en folklig revolution och då ska de väl också få det.

Semtexen för Rosenbad är förberedd säger vi.

Jag säger vad jag tycker, jag står upp för min yttrandefrihet och rätt att inte leva i ett Kalergiland.

Vem hindrar dig att säga vad du vill då? (Så länge det är lagligt.)

Att folk inte håller med och säger emot visar väl bara att de utövar samma yttrandefrihet som du, eller hur?

Håller med dig, och det tror jag stora delen av det svenska folket håller med om. SD är sveriges tredje största parti och det säger ju sitt, oavsett om man röstar på SD för vad dem vill eller som ett uppror. 

Man blir  kallad rasist för det mesta idag. Tar det med en klackspark, eller varför inte horunge, det brukar man ju också vara ifall man inte håller med