Abort eller inte

Vi har varit hos kurator men båda kände att de inte gav oss någon hjälp. Min man har bestämt att han ska sterilisera sig efter detta vilket jag stöttar till fullo då han verkligen inte vill. Självklart har jag anat att vi skulle hamna i den här situationen tillslut men har väl hoppas på att han skulle känna annorlunda när vi väl stod här. Vi har varit väldigt dåliga på att prioritera oss själva medan vi gör allt för att finnas för allt och alla. Detta gör att vi nu är vilsna och har svårare att prata ihop oss. Skulle absolut vilja prioritera om för att få vårat förhållande bättre samt vårat samspel. Vi är en väldigt aktiv familj med många bollar i luften senaste projektet har varit att bygga ut huset me 50kvm vilket har tagit all tid ifrån oss. Jag känner att om vi sätter oss ner och drar ner på allt runt omkring så är ett barn till inte så krävande. Vi har rutinen och har två lätta grabbar sedan tidigare så jag vet att vi kan. Kan de vara att de är rädslan som gör att han känner tvär nej. Jag vet att beslutet är mitt men utan hand stöd så vet jag inte om jag fixar de. Vi är en familj och ska göra saker tillsammans.

Han har pratat om sterilisering ett längre tag men är rädd för ingreppet och därför inte tagit tag i det. Vi har aldrig provat kondom så de ska ja inte uttala mig om. Han har säkerligen gjort innan min tid. Vi har väl bara kört på ansvarslöst och ja har passerat väldigt många olika preventinmedel under våra år så jag gav bara upp. Har pratat många gånger me bm om olika och provat men hittar inte rätt vad som passar mig och min kropp. Står nu i v7 och beslut måste snart tas då ja vill göra de hemma om de måste göras. Min man har ingen möjlighet att vara med någon dag denna vecka säger han om de ska göras vilket känns som han ?undviker? situationen. Då måste ja vänta en vecka till eller be en vännina. Men ja vill ha honom där. Tuffaste beslutet i mitt liv hittills.