Ensam för alltid, gör så ont!

Mitt tios är att våga testa! Du kommer träffa den rätta för du minst anar, vilket kan vara både i gymet eller på tunnelbanan. Möt blickarna, prova att le lite tillbaka. Prova hur det känns. Var inte stel och dissa killarna. Menar inte att du ska ragga men försök att öppna dig lite och var dig själv bara.

Jag var som du, ganska snygg och attraktiv,många som såg efter mig, gick jag på krigen blev ag alltid uppmärksammad. Ben svårt att hitta den rätta.

Så jag provade internetdating. Gick på ett par träffar som inte gav något, vi typ träffades, tog en fina och hejdå. Sen klickade det, träffade mitt livs kärlek, idag gifta med barn.

Lycka till!

Det här känner jag igen mig i. Allting är hur bra som helst i livet, men hon saknas. Hon finns inte i mitt naturliga umgänge, hon dyker inte upp på fritiden och så vidare. Där behöver helt enkelt få komma in lite friskt blod i de där kretsarna man rör sig i för att det ska bli något att bry sig om.

Du är 26 år och har redan konstaterat att du kommer bli ensam för alltid? Du känns som en väldigt dramatisk person.

Var skulle du vilja träffa en partner?

Det ska vara i en naturlig miljö - inte nätdejting.

Jobbet, krogen, gymmet, vänner och i det vardagliga livet som tex på bussen eller i affären fungerar inte för dig, och du är inte intresserad av att träffa någon på en resa eller av att skaffa nya intressen.

Det lämnar ju inte mycket kvar. Du anser dig vara glad, öppen och social. Du måste nog börja använda dig av dina social skills när du lever ditt vardagliga, vanliga liv.

Våga prata med killarna på gymmet som verkar intresserade, snacka med singelkillarna (de från samma land som dig ; ) på charterresan, flörta med killen som väntar på pendeltåget. Skaffa dig fler intressen än gym så blir du själv intressantare samtidigt som du träffar fler människor. Kanske träffar du en jättetrevlig tjejkompis som bjuder med dig på AW och där träffar du hennes jättetrevliga singelarbetskompis - som har en polare som du blir kär i. Typ ; )

Jag var konstant singel. Men nätdejtade periodvis mellan typ 24 och 27 års ålder. Vid 27 års ålder klickade det plötsligt med en nätdejt. Jag fick min första pojkvän, fick ha sex för första gången och är numera gift och har barn med samma man.

Att ge upp vid 26 är bara konstigt. Nätet har ett stort utbud, avfärda inte det.

Jag tror att du är en bra tjej, smart och ser bra ut och tycker kanske att du inte vill nöja dig med någon som är mindre bra än du själv är? Du behöver nog söka dig aktivt till någon som du skulle bli imponerad av på ena eller andra sättet. Du skriver inte vad du läst på högskola, men antingen vill du ha någon som är bra på samma område som du eller någon som är bra på något du själv inte bemästrar..vad blir du imponerad av? Sen skriver du att du haft förhållanden så jag antar att du inte är oskuld? Lite sex med nån man bara tycker är läcker kan få en att slappna av på ett bra sätt så man blir mer mottaglig för omvärlden.

forts
Du är ung, ser ok ut, har vänner och är social. Det finns ingen anledning till att du inte skulle kunna träffa någon. Som någon ovan skrev: Fundera igenom noggrant igenom vem det egentligen är du vill ha. Sedan är det det gamla vanliga: föreningar, nätdejting ... Det fina med föreningar och hobbyer är att det är roligt samtidigt som det gör dig till en ännu intressantare person.

Alltså, du är 26. 
Du har hela livet framför dig, kör  hårt!