Jag vill ligga med min kollega, är gift
Jag har lärt mig något av inläggen i den här tråden: Män anser det vara en otphetsaffär om man flörtar med en man som förtar tillbaka och gör det under en period. Då har jag nu insatta att jag varit otrogen jämt och ständigt i 25 års tid.
Så här är en kvinnas perspektiv: Ända sedan jag varit 12 år har killar män och pojkar sprungit efter mig, vissa var kära, andra sexuellt intresserade. Halva klassens pojkar stirrade och var intresserade, halva skolans killar stod i kö. Jag valde en som pojkvän. Vart jag än befunnit mig cirkulerar män sunt mig som flugor. Ibland har jag tyckt någon av dessa är fin tillbaka och det har säkerligen märkt - vi flirtade enligt tråden här och bara genom att vara intresserade av varann så var det alltså en otphetsaffär även om jag stannade hos den jag valt? Den killen som är med mig hoppas jag verkligen inte delar er åsikt om att om jag blir intresserad tillbaka ytligt av någon av alla de män som ständigt cirkulerar runt mig och har gjort så hela mitt liv så är det en otrohetsaffär för det betyder ju att jag aldrig någonsin i ett förhållande varit trogen. Självklart kan man som kvinna också bli fysiskt attraherad hela tiden av andra än sin man och det är lätt hänt att den man man är attraherad av är attraherad tillbaka vilket gör det svårare för oss kvinnor att vara kvinnor. Män är attraherade många gånger per dag av olika men kan inte vara känslomässigt otrogna eftersom de inte får attraktion tillbaka. Vi kvinnor får alltid attraktion tillbaka då vi är attraherade av någon. Så varje gång vi får respons på vår attraktion och ett gensvar har man alltså en affär med personen om man talar med personen? Om man gör saker som hade varit okej att göra om man INTE varit attraherade t ex prata på jobbet, diskutera youtuveklipp och äta lunch ihop, är en otrohetsaffär om man gör det när man är attraherad av mannen som i mitt fall alltid självklart varit attraherad tillbaka. Är det mitt fel att jag får mäns intresse "för" lätt och att ibland gör min mänsklighet att jag faktiskt kan bli attraherad tillbaka av någon intresserad kollega fast jag väljer att inte gå över gränsen och ha sex eller hångel utan låter det bara vara och njuta av att vara mänsklig och ha sex med den partnern jag har? Ja, själv har jag alltså aldrig varit trogen någonsin om definitionen män har av otrohet är att två personer attraheras av varann. Då är det lätt för män att vara trogna för deras kåthet på kollegor och kvinnor på jobbet är sällan besvarat. Medans kvinnors kåthet på någon man är alltid besvarad och därför så räknas hennes kåthet till en annan man som en affär, för att attraktionen är ömsesidig?
Man blir, som du säger inte blind, ej heller oemottaglig för bekräftelse bara för att man lever i en relation. Låt gå att det i början och under olika perioder i en längre relation finns gott om dagar, veckor och ibland månader då man bara har ögon och tankar för varann, men jag har då aldrig levt i en längre relation utan att signalsubstanser, feromoner, visuella intryck ihopbakat med mina preferenser och erfarenheter "spelat min hjärna och de flesta av mina sinnen ett spratt. . ., oavsett vad jag ens haft för etisk ståndpunkt så är jag, såsom du. ., "bara människa".
Jag anser otrohet vara något helt annat. Vissa utav våra "reaktioner" är ju dessutom autonoma, i princip. Skall vi hängas trots att vi är maktlösa över vad som sätter snurr på oxytocin, dopamin, serotonin, testo å östro . .etc?
Istället för att avvisa/exkluder/döma varandra så tycker jag allt hänger på den gemensamma kommunikationsförmågan och viljan att acceptera sin partners och sin egen mänsklighet. Det är i detta möte den riktiga intimiteten uppstår anser jag. Att VÅGA vara den/sån man är/blivit och möta sin partners nakenhet, acceptans och självkänsla med samma mod och inklusion.
Mina olika relationer har genom åren alla varierat i lycka och framgång. . , till största del avhängigt av hur bra VI, som en enhet lyckats lösa den där pucken du beskriver.
Live and let live
Let love rule