[quote=79851085][quote-nick]Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-08-23 18:42:18 följande:[/quote-nick]Just det har ju jag hela tiden tampats med, om jag ska ta upp elefanten i rummet. Men valt till slut att inte göra det.
Det går inte att veta om det är rätt eller fel. Möjliga utgångar kunde ha varit:
1. Jag säger vad jag känner / vill, han säger likadant och allt förstärks och vi tar det vidare. (Och får leva med skammen att ha varit otrogen mot sin partner resten av livet).
Kan definitivt inte se mig i den situationen. Skulle inte kunna dölja en affär för min man. Det märks redan på mig att det är ngt som det är nu...
2. Jag säger vad jag känner / vill, han säger likadant och vi bestämmer att vi därför måste sluta ses och höras, ingen beredd att offra familj. Och vi slutar hänga och det blir skitjobbigt att jobba på samma ställe.
Tråkigt om det blir så.
3. Vi säger högt att vi känner lika men konstaterar att nu när det är sagt högt smakar illa när det ute i luften, det var bättre som fantasi, och fortsätter istället vara vänner men hänger inte alls lika ofta, spänningen dör ut.
Också lite tråkigt.
4. Jag säger vad jag känner / tänker och han känner / tänker inte alls så och det blir sjukt awkward och vi slutar hänga.
Pinsam och plågsam stämning på jobbet framöver.
5. Ingen säger nånting och vi är bara vänner / kollegor som gillar att hänga och ibland flirtar på skämt.
6. Ingen säger något, vilket undermedvetet ger oss en frizon att fortsätta hänga. Inget är ju uttalat så då är det ok för oss att fortsätta. Säger någon nåt så spräcks bubblan, åt nåt håll. Så därför fortsätter vi med att inte låtsas om elefanten i rummet, så vi kan fortsätta ses och höras under skydd på jobbet.
Säkraste kortet antar jag. Men ovissheten är plågsam...