Jag vill ligga med min kollega, är gift

Hoppas du ombestämmer dig, men vänta gärna med det. Det ser ju ut som om historien, om vi nu skall kalla den flirt eller affär eller något tredje, är på väg mot sitt slut så det vore intressant att höra lite mer om din makes perspektiv. Hans brist på agerande är ju ett av dom stora mysterierna i historien. Hans känslor, om vi kunde vi dom att veta, avgör kanske vad vi skall kalla historien.

Men du kan kanske svara på en fråga innan vi förhoppningvis får en uppdatering. Har du varit nedstämd sedan organisationändringen effektivt tog död på ert överdrivna umgänge på tu mans hand och därmed möjligheten att bevara ert "vänskap" i framtiden? Och är detta anledningen till att du och din make har pratat ut om X just nu?

Det är ingen som kastar skit på dig, det som diskuteras är vad man ska kalla det du pysslat med i ett och ett halvt år, slår man upp ordet känslomässig otrohet och jämför det med allt du själv skrivit att ni gjort så stämmer det på i stort sett alla punkter. 

"Emotionell otrohet inträffar när en partner har intima möten med en annan person. Detta förutsatt att det är känslobaserat och bryter en implicit eller explicit överenskommelse. Vanligtvis finns det ett emotionellt utbyte under dessa intima ögonblick."

utforskasinnet.se/emotionell-otrohet-vad-ar-det/

Men ingen har kallat dig något nedlåtande. Att det är känsligt för dig vad man kallar det beror nog snarare på ditt eget dåliga samvete där du verkar ursäkta ditt beteende för dig själv genom att vara stolt över att du inte varit fysiskt otrogen, vilket iof är sant och du har all rätt att vara stolt över det, men det betyder liksom inte att allt det du gjort är ok.

DET är vad jag menar med att du kommer inte bli fri från ditt dåliga samvete förrän du erkänt det för dig själv. Så länge du lever i förnekelse och aldrig gör upp med dig själv så kommer du aldrig bli av med det. Om du tänker efter, vad spelar det egentligen för roll vad man kallar det du och kollegan gjort? Om man kallar det, flirt, förälskelse, eller känslomässig otrohet. I slutändan det ni gjort och inte vilken titel man sätter på det som räknas eller hur?

Japp, men de som INTE agerar på sina känslor är oxå människor. Ska man bortförklara alla sina misstag med "jag är ju bara människa" så lär man sig heller aldrig något av sina misstag och kommer förmodligen repetera dem och och om igen.

Så om man vill lära sig något av sina misstag och utvecklas som människa är det kanske bättre att man frågar sig varför man själv hanterade en situation på ett visst sätt när andra hanterat dem på ett bättre sätt?

Till skillnad från vad vissa här påstår handlar det inte om att skuldbelägga TS, utan om att TS ska vara ärlig med sig själv för att bli kvitt sina skuldkänslor OCH klara av att se sin relation till kollegan på ett realistiskt sätt och vad det innebär för hennes relation till hennes man.