Jag vill ligga med min kollega, är gift

Anonym (man) - kan inte du bara lämna tråden? Du är enbart som en hackig skiva som är helt besatt av att kalla mig otrogen, varför det nu är så viktigt för dig. Och lägger till saker jag aldrig gjort. Bisarrt nu också när vi inte ens har nån kontakt, vilket jag varit tydlig med.

Stannar du så kommer jag i vart fall inte svara på dina inlägg mer. Jag har svarat tusen och åter tusen ggr på det du skriver / frågar / påstår men du lyssnar som en kratta och är totalt ointresserad av någon annan vinkel än din egen och jag är innerligt trött på dig. Dra.

Stannar du så kommer jag i vart fall inte svara på dina inlägg mer. Jag har svarat tusen och åter tusen ggr på det du skriver / frågar / påstår men du lyssnar som en kratta och är totalt ointresserad av någon annan vinkel än din egen och jag är innerligt trött på dig. Dra.

Förstår dig TS! Låt dig inte provoceras alltför mycket!

Vi är flera som förvisso tycker du betett dig klandervärt men som ändå känner sympati med sättet du nu hanterar din relation till kollegan. Intressant vore att höra hur du och din man tillsammans hanterar situationen.

Vad du tycker om mina inlägg skiter jag fullkomligen i. Men nu har ju TS som faktiskt äger tråden bett mig dra och DET kan jag iaf respektera.

Jag har lärt mig något av inläggen i den här tråden: Män anser det vara en otphetsaffär om man flörtar med en man som förtar tillbaka och gör det under en period. Då har jag nu insatta att jag varit otrogen jämt och ständigt i 25 års tid.

Så här är en kvinnas perspektiv: Ända sedan jag varit 12 år har killar män och pojkar sprungit efter mig, vissa var kära, andra sexuellt intresserade. Halva klassens pojkar stirrade och var intresserade, halva skolans killar stod i kö. Jag valde en som pojkvän. Vart jag än befunnit mig cirkulerar män sunt mig som flugor. Ibland har jag tyckt någon av dessa är fin tillbaka och det har säkerligen märkt - vi flirtade enligt tråden här och bara genom att vara intresserade av varann så var det alltså en otphetsaffär även om jag stannade hos den jag valt? Den killen som är med mig hoppas jag verkligen inte delar er åsikt om att om jag blir intresserad tillbaka ytligt av någon av alla de män som ständigt cirkulerar runt mig och har gjort så hela mitt liv så är det en otrohetsaffär för det betyder ju att jag aldrig någonsin i ett förhållande varit trogen. Självklart kan man som kvinna också bli fysiskt attraherad hela tiden av andra än sin man och det är lätt hänt att den man man är attraherad av är attraherad tillbaka vilket gör det svårare för oss kvinnor att vara kvinnor. Män är attraherade många gånger per dag av olika men kan inte vara känslomässigt otrogna eftersom de inte får attraktion tillbaka. Vi kvinnor får alltid attraktion tillbaka då vi är attraherade av någon. Så varje gång vi får respons på vår attraktion och ett gensvar har man alltså en affär med personen om man talar med personen? Om man gör saker som hade varit okej att göra om man INTE varit attraherade t ex prata på jobbet, diskutera youtuveklipp och äta lunch ihop, är en otrohetsaffär om man gör det när man är attraherad av mannen som i mitt fall alltid självklart varit attraherad tillbaka. Är det mitt fel att jag får mäns intresse "för" lätt och att ibland gör min mänsklighet att jag faktiskt kan bli attraherad tillbaka av någon intresserad kollega fast jag väljer att inte gå över gränsen och ha sex eller hångel utan låter det bara vara och njuta av att vara mänsklig och ha sex med den partnern jag har? Ja, själv har jag alltså aldrig varit trogen någonsin om definitionen män har av otrohet är att två personer attraheras av varann. Då är det lätt för män att vara trogna för deras kåthet på kollegor och kvinnor på jobbet är sällan besvarat. Medans kvinnors kåthet på någon man är alltid besvarad och därför så räknas hennes kåthet till en annan man som en affär, för att attraktionen är ömsesidig?

Ett bra inlägg och intressant att se det ur det kvinnliga perspektivet.

Dock inser du då dilemmat ur det manliga perspektivet.

Om ens partner har träffat en manlig "vän" så VET man ju att i 99 fall av 100 så här den nye "vännen" en sexuell baktanke...och då skapas känsla av otrohet hos mannen i partnerskapet.

Här, som du säger, ligger en stor skillnad mellan män och kvinnors sätt att se på otrohet.

Ska man sammanfatta dina observationer så kan jag väl finna ett antal brister...

1) Män är inte mer känsliga för emotionell otrohet än kvinnor, snarare tvärtom

2) Hur man hanterar känslor som liten utan erfarenhet och hur man hanterar saker som vuxen med familj och barn är inte riktigt samma sak.

3) Att TYCKA någon är fin eller märka att de tycker du är fin är inte riktigt samma sak som att tycka någon är fin och sen genast agera på det och boka in träffar ensamma. Tycka och göra är inte riktigt samma sak

.

4) Killen du är med har nog inga problem med att du TYCKER andra är intresanta, däremot är det nog få killar eller tjejer heller för den delen som är ok att du bokar in träffar med någon du är intresserad av. Och jag tror faktisktiskt inte du är ok med att din kille gör likadant heller om ni inte har ett öppet förhållande.

5) Det är absolut inte ditt fel att du fångar andras intresse, du kan inte rå för vad andra känner, det är heller inte ditt fel om du bli attraherad av andra, man styr inte över sina känslor. Däremot är du helt och hållet ansvarig för om du väljer att agera på det, dina handlingar är ditt ansvar, ingen annas. Återigen blandar du ihop känslor och handlingar..

6) Det är inte mäns definition, för hade du läst tråden lite närmare som du säger dig ha gjort så hade du kanske märkt att även kvinnor varit kritiska. Ärlighet verkar vara något som är viktigt för både män och kvinnor.

En genomgående tråd genom hela din teori är att du verkar totalt missuppfattat kritiken och verkar ha enormt svårt för att skilja på känslor och handlingar. Hade TS nöjt sig med att enbart känna saker så hade ingen haft något att invända. ALL kritik och ifrågasättande har hela tiden handlat om vad TS valt att GÖRA av det hon känner. Genom hela tråden har TS haft många olika impulser att GÖRA saker med sin kollega vilket om inte annat borde vara tydligt av titeln på tråden "jag vill LIGGA med min kollega" (lite märkligt att du missade det?). 

Nja, jag tycker inte man ska göra en man/kvinna sak av det. Jag tror få kvinnor är ok med att deras kille ordnar träffar ensam med någon han är intresserad av. Jag tycker Ly snarare har väldigt svårt att skilja på känslor och handlingar. Hela henens inlägg bygger på att man ifrågasätter TS känslor vilket inte är fallt i denna tråd. De allra flesta både kvinnor och män är ok med att deras partner kan känna attraktion till andra, men inte riktigt lika ok med att personen agerar på det (nu menar jag alltså inte sex).

Har fått många blickar av yngre och även äldre killar som försökt visa intresse men vet att jag är upptagen.

Men valde du att boka träffar med dessa män?

Har lunchat med de dessutom eftersom jag jobbat med de.

Men var det en medveten strategi för att få vara ensam med dem och pågick det i ett och ett halvt år? 

Men de vet var gränsen går. 

Hade de varit lika säkra på var gränsen går om du valt att träffa dem regelbundet ensamma och haft en icke sexuell men flirtig relation med dem?

Min man går säkert igång på andra kvinnor med stora bröst etc och kan vara flirtig inför mig med de men jag bryr mig inte. 

Hade du varit lika ok med att din man ordnat möten ensam som inte rör jobbet utan enbart i syfte att träffas ensamma med en stortuttad kollega som tydligt visat sitt intresse för honom och som han går igång på?

Jag får många killar som tittar på mig och frågar efter mobilnummer.

Ger du dem ditt nummer och påbörjar en icke sexuell  men flirtig relation med dem som du håller hemligt för din man?

Jag har lärt mig något av inläggen i den här tråden: Män anser det vara en otphetsaffär om man flörtar med en man som förtar tillbaka och gör det under en period. Då har jag nu insatta att jag varit otrogen jämt och ständigt i 25 års tid.

Så här är en kvinnas perspektiv: Ända sedan jag varit 12 år har killar män och pojkar sprungit efter mig, vissa var kära, andra sexuellt intresserade. Halva klassens pojkar stirrade och var intresserade, halva skolans killar stod i kö. Jag valde en som pojkvän. Vart jag än befunnit mig cirkulerar män sunt mig som flugor. Ibland har jag tyckt någon av dessa är fin tillbaka och det har säkerligen märkt - vi flirtade enligt tråden här och bara genom att vara intresserade av varann så var det alltså en otphetsaffär även om jag stannade hos den jag valt? Den killen som är med mig hoppas jag verkligen inte delar er åsikt om att om jag blir intresserad tillbaka ytligt av någon av alla de män som ständigt cirkulerar runt mig och har gjort så hela mitt liv så är det en otrohetsaffär för det betyder ju att jag aldrig någonsin i ett förhållande varit trogen. Självklart kan man som kvinna också bli fysiskt attraherad hela tiden av andra än sin man och det är lätt hänt att den man man är attraherad av är attraherad tillbaka vilket gör det svårare för oss kvinnor att vara kvinnor. Män är attraherade många gånger per dag av olika men kan inte vara känslomässigt otrogna eftersom de inte får attraktion tillbaka. Vi kvinnor får alltid attraktion tillbaka då vi är attraherade av någon. Så varje gång vi får respons på vår attraktion och ett gensvar har man alltså en affär med personen om man talar med personen? Om man gör saker som hade varit okej att göra om man INTE varit attraherade t ex prata på jobbet, diskutera youtuveklipp och äta lunch ihop, är en otrohetsaffär om man gör det när man är attraherad av mannen som i mitt fall alltid självklart varit attraherad tillbaka. Är det mitt fel att jag får mäns intresse "för" lätt och att ibland gör min mänsklighet att jag faktiskt kan bli attraherad tillbaka av någon intresserad kollega fast jag väljer att inte gå över gränsen och ha sex eller hångel utan låter det bara vara och njuta av att vara mänsklig och ha sex med den partnern jag har? Ja, själv har jag alltså aldrig varit trogen någonsin om definitionen män har av otrohet är att två personer attraheras av varann. Då är det lätt för män att vara trogna för deras kåthet på kollegor och kvinnor på jobbet är sällan besvarat. Medans kvinnors kåthet på någon man är alltid besvarad och därför så räknas hennes kåthet till en annan man som en affär, för att attraktionen är ömsesidig?