Utmattningsdepression

Hej! 

Fina du! Jag kan inte allt, men min mamma har varit utbränd och det är något som funnits i min närhet under min uppväxt. Så har några tips.

1 - Skaffa en samtalskontakt, nu! Inte någon jobbcoach eller vad det var, utan en riktig psykolog med goda kunskaper om just utmattning.

2- Långsamma promenader i naturen. Naturen läker, finns forskning på detta, något som man även trodde inte var möjligt är bevisat, tid i naturen hjälper hjärnan att läka och bygga nya hjärnceller!

3 - Min mamma åt aldrig antidepressiva, så är inte så insatt i det mer än att hon inte ville ta dem. Hade en bekant som började käka antidepressiva och fortsatte jobba trots att det var så himla tydligt att hon höll på att ta livet av sig... Så jobba INTE. Var hemma så länge som möjligt och läk. Ät antidepressiva om du måste, vissa kanske behöver det men det är viktigt att du inte börjar jobba, att utmattningen "döljs" bakom pillerna eller hur man ska säga. Din hjärna behöver läka och vila. Det finns delade meningar om man någonsin blir frisk från en utmattning, så du behöver troligtvis göra en del förändringar i ditt liv. Du behöver inte vara effektivast och duktigast jämt. Du är duktig bara genom att finnas till. Bli duktig på att ta hand om dig själv! 

4 - Undvik allt för mycket intryck, överbelasta dig inte, storhandla på ica maxi kanske du kan överlåta till din partner, likväl som andra sysslor hemma medans du läker. Förstår att utmattning kan se olika ut, men min mamma nästan bara sov i flera veckor/månader. Sov -> kanske sitta ute lite i solen -> hämta på dagis -> sov. Din partner måste stötta dig under denna period. Förklara för barnen att mamma behöver lugn och ro, att mamma behöver vila men att det kommer bli bra.

5 - Ev gå på någon form av avslappning. Min mamma går på aktiv avspänning på hälsans hus i sthlm. Om du inte bor i sthlm kanske det finns något liknande där du bor. De gör diverse fysiska övningar för att få kroppen att slappna av, dessutom så blir man lite piggare. Kanske inte i början men med tiden.

Förstår att det är asjobbigt att inte orka något. Har själv problem med det iom PMDS. Men låt det ta tid. Vila, vila, vila. Du är viktig, och allt annat kan du göra sen. 

Hoppas du mår bättre snart, lycka till, all kärlek