Utmattningsdepression

Är sjukskriven sedan tre månader med utmattningsdepression. Kraschade på semestern efter ett alltför stressat och pressat liv, framför allt på mitt jobb. Är en sådan där ? duktig flicka? som alltid vill prestera och klara saker på bästa sätt så även privat gasar jag på. Tycker att jag haft ett bra liv med en fin familj, bra vänner och roliga fritidsaktiviteter. Har dock känt av magkatarr, huvudvärk, energilöshet, trötthet och irritation mer än vanligt under våren. Har haft enormt sockerbehov och inte orkar träna. Har dessutom haft tryck över hjärta och hjärna och ökad hjärtrytm från och till under flera år innan dess. Så helt plötsligt på semestern blev jag sjuk i feber och förkylning på en resa och efter det kändes det som om en svart filt drogs över min hjärna och inget var kul längre. Jag tappade aptiten helt och bara grät. Jag som normalt sett har 100 järn i elden orkade absolut INGENTING! Inte ens det jag brukade tycka om att göra fungerade. Så här har det varit nu i drygt tre månader och jag gör allt för att må bättre. Promenader, yoga, meditation, läsa lite enkla böcker, se på TV... ja det är så mina dagar ser ut. Har tack och lov inga fysiska problem. Har träffat någon vän då och då på en promenad också. Man känner sig sååå ensam även om jag har familj och vänner som ställer upp till 100%. Jag är väldigt tacksam för detta men jag känner ju inte igen mig själv. Äter antidepressiv medicin sedan många veckor men jag är ändå väldigt låg och leden och är avtrubbad på känslor. Är förtvivlad för att jag inte känner något för min fina man och knappt något för våra barn heller. Vet att det kan vara så när man inte ens klarar av sig själv men det gör så ont! Ser många inlägg om andra utmattade och ofta finns det med glömska, yrsel och mycket värre symptom än de jag har. Men det måste väl finnas olika stadier eller? Kanske hann det inte gå så långt på mig..? Har haft några bättre dagar då jag blir lite ivrig och gasar på lite men så är man tillbaka i det svarta hålet igen. Vill ju vara bra igen!!! Känner någon igen sig? Kram från ledsen dam