Har du varit med om igångsättning av förlossningen?

Jag blev igångsatt med första barnet pga överburenhet. Jag var helt omogen när jag kom in till förlossningen och fick därför Cytotec. Jag hann få två doser innan värkarna drog igång och sen gick det med en himla fart. Dottern föddes 6 timmar efter första Cytotecdosen. Hade gått ännu snabbare om hon inte fastnat med armen på vägen ut.

Jag tyckte överlag att det var en helt okej förlossning. Mitt enda råd är att försöka vara öppen för alla utfall. Jag trodde att det skulle bli en lång och utdragen historia på flera dygn och var inte alls beredd på en snabb och intensiv förlossning. (Tror inte det var Cytotecens fel att det gick så snabbt, min andra kom ännu snabbare och den gången startade förlossningen spontant)

Blev igångsatt pga skyhögt blodtryck på bf+10.
Kom in vid 18-tiden, sonen föddes kvart i två på natten.

Först spräckte de hinnan men det hände ingenting, framemot 23 fick jag värkstimulerande och sen gick det i en jäkla fart!
Det blev extremt intensivt men det var lika bra för då var det överstökat snabbt.

Minns inga direkta detaljer, detta var några år sedan.

Vill inte skrämma dig, men min igångsättning var hemsk och slutade med akutsnitt. Om man har börjat öppna sig lite och cervix inte är helt omogen så går det bra i de flesta fall. Men jag var helt stängd med en cervix på 4 cm... man borde insett redan där och då att det var lönlöst att försöka. De lät mig hålla på i 2 dygn utan att något hände innan de snittade.

Så, min poäng är att utgångsläget kan vara avgörande för hur det går. All lycka till dig, hoppas du får en fantastisk förlossning.

Jag blev igångsatt för att vattnet gått men värkarna inte kom igång. 

Började med tablett (minns inte vilken), sen ut och vandra av och an i korridorerna och sen mätte de kurvan. Inget hände. Fick en tablett till och ut och vandra igen, nu började det kännas en del, men inga kraftiga värkar. De tog hål på hinnorna och då direkt kom de hemska värkarna igång, fy fan alltså. Flera timmar med värkarbete till jag inte orkade längre o fick epidural. Då gick värkarna ner en del igen, så de satt värkstimulerande dropp. Värkarna ökade men öppnade mej inte. De höjde droppet och bebisens hjärtljud blev hemska, så de sänkte igen. Bebisens hjärtljud blev inte bättre så de tog bort droppet helt. Försökte ta blodprov på bebisen utan att lyckas, gav upp och de beslutade sej för att avbryta och göra snitt. Öppnade aldrig mej mer än 3 cm och fick hög feber pga det gått så länge sen vattnet gått. Beslutet om snitt var nog det bästa och vi båda mådde bra även om vi fick högt crp och en veckas antibiotikakur. 

Du har nog missuppfattat detta med tiden och att få stora bristningar. När man pratar om bristningar, gäller det att själva framfödandet av barnet (när huvudet skymtar fram) ska få ta tid och töja. Alltså det sista på förlossningen.  Men förlossningens sammantagna längd ger inte mindre risk för bristning.

Provet kallas laktat, mjölksyra. Det är ett mått på hur stressat (syrebrist)
barnet är av förlossningen. Om provet är bra kan man fortsätta att värkstimulera. 

Stöd får man av personalen om man vill - dropp eller ej. :)