"Styvförälderns" roll med barnbarn.

Usch vad hemskt för dig. Tyvärr får du nog räkna med att aldrig lämna ditt barn ensam med honom. Vi hade en liknande situation med min mans far, som hade varit våldsam under hans uppväxt och som hade problem med alkohol. Han var en helt ok farfar, men aldrig, aldrig, aldrig att jag skulle ha lämnat dem utan uppsyn. Han hade ändå en fin relation med sina barnbarn. Varför? Jo för att det var bra för våra barn. 
Tror du att C kommer att vara bra för ditt barn, eller bra för ditt barns relation med hela familjen, så skulle jag anstränga mig för att få det att fungera. Annars inte.

En av de bästa sakerna med att få barn är att man tvingas mogna och växa själv. Du måste ta itu med det som hände dig som barn - inte med din "styvfar" och inte med din mamma, utan med dig själv. Du måste bearbeta det som vuxen, gärna med hjälp av en psykolog eller terapeut. Det är inte normalt att gå runt och känna sådant hat inom sig själv och det förstör för dig själv och för din nya lilla familj, även om du inte tror att det gör det. Det är inte normalt att fantisera om att klå upp någon och nästan leta efter en möjlighet att få göra det. Det är inte ditt fel att du är sådan, men bara du kan göra något åt det.

Håll din son och dig själv säkra och begränsa umgänget med C så att du kan hantera det. Du är vuxen nu och du har makten, och därför också ansvaret, att göra det. Lita inte på att din mamma kan göra det - hon klarade inte av det när ansvaret var hennes då du var liten, så mycket lite talar för att hon skulle klara av det nu.

Jag önskar dig all lycka och allt gott.