Dotter rakat av håret

Jag är pappan, ja.

Ibland blir det bara för mycket alltså. Det har varit skitjobbigt år med henne med BUP och ambulanser o akutbesök men nu har han lixom "landat".  Varit lugnt o fint nåt halvår. Nu kommer det där med "raka håret" som en blixt från klar himmel. Ja, jag överregerar men jag bönade o bad henne o INTE raka sig. Jag verkligen älskar hennes personlighet och hennes "driv" men jag hade önskat hon tagit mer hänsyn. Lyssnat lite på de som lever runt henne. Det hon gör påverkar andra människor. Det påverkar mig. Javisst, håret växer ut. Hon är den hon är med eller utan hår men jag hade så gärna velat att hon kunde ge tusan i att testa gränserna HELA tiden. Hon är HELA hon, med personlighet, med klädesval, med fräknarna, med håret. Det definierar henne. 
Det jag blev besviken på är att hon inte lyssnade. Jag bönade o bad. "Gör det inte!". Zzzoooop! Hennes storasyster hjälpte så gääärna till o rakade. 

Nu när jag sovit på saken, läser era kommentarer samt drar mig till minnes  tonåringstidens jobba tid så fattar ju jag också att jag överreagerade rejält igår.  Jag ska prata med henne.
Jag har ju tre andra äldre flickor och har gått igenom liknande med dem också så egentligen borde jag vara härdad men det är lite speciellt med denna unga dam och det är pga vad som tidigare skett med henne. Jag blir livrädd när nåt "stör" det sköra normala.

Intressant att läsa det jag skrev då. 
Nu har hon hund. Har blivit 15 år och fixar naglar o hy och håret har börjat växa ut. Inget snack om färga håret längre. Inget prat om könskorrigering eller byta namn.
Läget nu är som bromsträckan efter berg-o-dalbanan man nyss åkt. Ha ha
Jag älskar denna dotter vansinnigt. 

Hon är mycket modig - ibland övermodig men det hör åldern till! Jag undrar vad det månne bli av denna unge när hon blir äldre? Hon är bestämd, åsikter om allt, påläst, musikalisk, målar otroligt fint, studerar hårt, inga sena nätter o alkohol o droger. Hon är unik på sitt sätt. Jag försöker påverka genom att plantera små frön av tankar. Först säger hon nej. Sen kommer hon veckan efter och har kollat på internet vad jag sagt och börjar diskutera det. 
Det är en förmån och få vara med henne under hennes uppväxt. Jag har henne till låns ett tag (symboliskt sagt men det finns en sanning i det).

Jag älskar alla flickorna (4 st) mycket. De är Guds gåva till mig. Däremot växte jag och sladdisen ihop lite extra pga olika omständigheter under hennes tidiga år. De äldre flickorna har flyttat ut och kvar blev yngsta. Därför påverkar hon mig extra mycket.