Hans barn försöker grina sig till att få följa med på vår romantiska weekend.

Anonym (eee)

Äldre 29 Nov 13:43
246 svar

Citera Återställ Anmäl

Hans barn försöker grina sig till att få följa med på vår romantiska weekend.

Jag kan hålla med om det mesta som redan skrivits men jag skulle vilja tillägga detta:

Jag skulle avboka resan faktiskt. Du säger ni skulle åka på resa som en del i att reda ut allt men eftersom pappan tydligen inte fattat vad syftet med resan är utan kan tänka sig ha med dottern (favorisera henne igen före de andra barnen!) så skulle jag nog säga att den här resan kommer inte hjälpa då han inte ens fattar den grejen. Gå i terapin som är planerad, så kan ni senare göra en romantisk resa när ni faktiskt känner för lite romantik på riktigt.

Sen skulle dottern nog behöva hänga med på terapin ibland, eller kanske pappan och hon gå, för att få syn på hur deras relation faktiskt är, dvs inte helt sund.

Tycker också synd om de andra barnen som säkert ofta känner just hur denna dotter går före.

Har du försökt prata ensam med dottern någon gång? Som en vuxen till en annan vuxen?
Anonym (eee)

Äldre 29 Nov 18:50

#89

Citera Återställ Anmäl

Anonym (usch) skrev 2018-11-29 18:47:33 följande:
Du vrider på mina ord.

Repeterar dock återigen:
Tror sidospåret är "the main issue".

Tidigare skrev jag:
Spontant tycker jag du förtjänar en bättre man.

Men vet inte längre. Du låter som en väldigt bestämmande typ som uttrycker dig aggressivt verbalt.
Det förändrar inte att pappan i princip misshandlar sin dotter genom att de fått en så konstig relation med varandra, det är ju inte alls bra föräldraskap. Pappan beter sig inte som en vuxen ska.
Anonym (eee)

Äldre 29 Nov 19:20

#93

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Dina) skrev 2018-11-29 19:12:12 följande:
Det här är ett extremfall eftersom båda föräldrarna curlar till det absurda och enligt sambons mamma så har det varit så sen hon föddes så det har inte blivit så bara av deras separation. Det är nästan så jag har lust att boka in sambons och hans ex på terapi också.

Ska inte diskutera det mer nu känner jag. Det är resan som hänger i luften nu, väntar på att sambon ska komma hem och se om han har nåt mer att säga.

Skulle han än en gång försöka övertala mig till att hon kan följa med så avbokar jag den helt.
Håller tummarna att ni kan ha ett vettigt samtal.

Har du läst tråden med en som fick barn ganska nyligen där pappan hade två tonårsdöttrar sen innan, där det blev helt kaos för att pappan behandlade sina äldre barn så som du beskriver (fast ännu mer än det du har beskrivit). Minns inte vad tråden hette, nåt med "besviken efter vårt gemensamma barn föddes". Där kan du säkert hitta lite tips och råd kanske
Anonym (eee)

Äldre 29 Nov 21:13

#100

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Dina) skrev 2018-11-29 20:05:40 följande:
Har inte läst tråden o har inte vart aktiv här på några år men ska kolla in.

Va hette tråden?

Förutom det så kom min sambo hem precis och det blir inga mer diskussioner om barn som ska följa med.
Nu hittade jag den, www.familjeliv.se/forum/thread/78851275-mar-sa-daligt-sen-vart-gemensamma-barn-foddes

Den är lång och innehåller mycket. En stor del handlar om den pappansrelation till sina äldre döttrar.
Anonym (eee)

Äldre 29 Nov 21:38

#103

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Dina) skrev 2018-11-29 21:30:23 följande:
Jag har blickat igenom några sidor av tråden och den är hemsk!

Kan se vissa likheter med min egen sambos flata föräldraskap och döttrarna påminner lite om sambons dotter men där slutar det. Hade lite erfarenhet i ryggen när jag födde vårt gemensamma barn och fick en bra första tid med bebis.
Jag förstår att inte allt är lika, men kanske om din man läste lite ur den, att han tänker att så där vill ju inte jag vara som pappa. Kanske är lättare för honom inse när man får höra om ett annat fall än sitt eget, och som kanske också är "värre" ?
Anonym (eee)

Äldre 30 Nov 07:38

#122

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Dina) skrev 2018-11-30 01:10:22 följande:
Det där har jag sagt men min man har bara gått med på att han och jag går och pratar. Att han är en mes var en underdrift men han är snäll och hygglig iallafall.

Det blir väldigt knepigt att kritisera varandras barn när man lever som vi gör med barn sen tidigare. Dottern är gränslös kan jag tycka men om jag håller på och lyfter på det locket alldeles för mycket så är jag rädd för att min sambo skulle dra in min son på nåt vänster. Såna diskussioner kan lätt eskalera ifall det blir för känsligt så även fast jag blir irriterad på henne så får jag rikta irritationen mot min sambo.

Hade jag inte haft ett eget barn sen tidigare plus ett gemensamt så hade jag sagt ifrån direkt och lämnat relationen ifall det blev för mycket.
Fast ni måste ju ändå ta i detta, om ni ska kunna leva tillsammans i längden? Men det är väl bra att ni börjar med terapi ni två, så kan du ta upp de här sakerna när ni sitter där eftersom detta är en väldigt stor del av era problem. Då får du väl se hur terapeuten hanterar det. Det blir nog jobbigt för din man oavsett, men du ska givetvis inte avstå från chansen att lösa alla era problem bara för att du är rädd att han ska säga nåt om din son.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Hans barn försöker grina sig till att få följa med på vår romantiska weekend.

Hans barn försöker grina sig till att få följa med på vår romantiska weekend.

INNEHÅLL