Mår så dåligt sen vårt gemensamma barn föddes.

Fast ts. Hade du tyckt du skulle få vila lite i några dagar om du hade barn sen innan också? Jag menar har man äldre barn finns dom med från start. Men nu bara för att det inte är dina biologiska barn så ska dom inte få vara där på flera dagar för att du fått en bebis? Livet med barn ÄR kaos och vill man att det ska vara ni och bebisen skulle du inte skaffat barn med en man som har äldre barn sen innan.

Dock ska du säga ifrån att han inte tar ansvar hemma och för bebisen. Och du ska inte behöva acceptera att bebisen är instängd i ett rum med sina syskon om du inte känner dig trygg med det. Men att hans barn finns där får du faktiskt leva med.

Jag har fem barn. Det ÄR kaos i början när man får en bebis men inte fasiken förväntade jag mig flera dagars tystnad och lugn från dom äldre barnen när jag kommer hem från bb. Livet finns där när man kommer hem. I livet räknas äldre syskon in också. Även om du inte burit och fött dom.

Fast hade jag fött barn förrut hade det varit en annan femma för mig. Hans ex krävde förresten egen tid efter hemkomsten från BB, barnen fick bo hos farföräldrar för att de skulle få vila upp sig.

Jag klandrar inte barnen på nåt sätt men är väldigt ledsen på min sambo som inte sagt nåt om att barnen skulle komma den här veckan. De hade bytt, då hade jag inte behövt bjuda över de till BB innan.

Sjuk i huvudet är du inte, dock finns ju sambons barn med i bilden men han hade ju kunnat informera dig om att de skulle komma till er.

Den första tiden är extremt jobbig, men det är lika mycket din sambos ansvar att ta hand om bebis och hem så att ni avlastar varandra. Gör upp ett schema om vem som tar vilka nätter så att även du får sova.

Vad menar du med att bebisen är instängd i ett rum? Får du inte vara där inne eller vadå? _Det_ låter i sådana fall lite sjukt.

Om ni normalt har dem vv känns det oschysst att ni skulle ha dem i 2,5 vecka direkt efter förlossningen, hade ni inte diskuterat hur det skulle vara med barnen efter bebis kommit? Jag antar att din sambo tog ut sina 10 dagar och att de lades utan någon fokus på att hjälpa till med bebis och dig är inte alls ok. Det stora problemet tycker jag låter som att sambon har dåligt samvete mot sina tidigare barn och försöker låta allt bara precis som innan utan att se att det förändrar saker för alla när man får barn och han måste göra sin del och förstå att det är en stor omställning för alla - dig, honom och barnen. Och det måste få vara ok. Om du inte kan diskutera med honom hade jag dragit iväg honom på en session parrådgivning - de har ofta fokus på nyblivna föräldrar - så ni kan diskutera vad som är rimligt med en oberoende part och förhoppningsvis få samsyn.

Jo men nu finns dom där och dom ska kunna finnas där när du kommer hem också. Att få egentid efter bb är som sagt inget man kan räkna med när det finns äldre syskon med i bilden. Bara att bita ihop. Sen ska ni självklart dela på sysslorna hemma. Han får ta ALLT kring hemmet med städ mat handla tvätt mm mm mm så kan du koncentrera dig på bebisen enbart.

Han ger bebisen till sina barn så hon får sova inne hos de, de ger henne till mig när hon ska matas bara. Min sambo säger åt mig att sluta upp med att vakta bebisen, att den är deras lika mycket som min.

Låter kanske helt sjukt men vi har bråkat konstant sista månaden och jag mår inte bra.

Klart hans barn får komma och bo här hur mycket de vill, egentligen inte det som var problemet men jag hade behövt hans hjälp nu när han gått hemma. Att han har tagit sina 10 dagar för att dra iväg på utflykter med sina barn hela dagarna var inte riktigt det pappaledigheten var till för. Hans barn är 15 och 18 bör tilläggas.

Tror du att jag hade klagat ifall jag hade fått någon avlösning hemma?

Att de bor här säger jag inget om men så stora barn eller tonåringar borde kunna klara sig någorlunda själva kan jag tycka.

Nej jag tycker inte att det är orimligt av dig att vilja ha några dagar själva när ni kom hem från BB. Och det är skillnad mellan att få sitt första och andra/tredje/fjärde barn, eftersom du inte fött barn innan och det är första gången för dig är omställningen större, tycker inte alls att man kan jämföra det med om samtliga barn var era gemensamma och ni nu fick ert tredje. Självklart är hans barn en del av er familj, men de skulle inte ha tagit skada av att vara hos sin mamma första tiden.

Åh så tråkigt, bara för att han är trebarnsförälder, innebär inte att du är det. Det är en rejäl omställning att få sitt första barn och det är många känslor som man inte har mött förut. Självklart ska syskonen få chansen att knyta an, men det är inte något som måste ske under barnets första månad, då är det föräldrarna som är de viktigaste anknytningspersonerna.

Jag tycker det är bra att ventilera detta på BVC och det bästa skulle väl vara om även pappan följde med så BM får förklara hur viktigt det är att du får den tiden du behöver för att knyta an ditt barn
För övrigt är barnet deras, det är förvisso deras syskon, men de som är föräldrar, utan för ett sådant litet barn är det föräldrarna som är viktigast.
Vi lät sambons barn vara med sitt syskon, men inte hela tiden, utan när det var bra tillfällen (i början mätt och nybytt, sedan fick de även mata honom, flaskbarn). Men det var vi som var föräldrarna och styrde utifrån bebisens behov, det var det inget snack om (och ingen som ifrågasatte). Sambons barn var dessutom extra behjälpliga med allt möjligt i början (troligen ordentligt instruerade av sin mamma)