När det tar slut - känslan när han/hon träffar någon annan...

Jag vill diskutera kring detta med förhållanden eller äktenskap som tar slut och känslan när ens ex träffar någon annan och i synnerhet då när man vet eller anar att han/hon haft sex med någon annan innan man själv hunnit träffa någon.

Berätta om dina erfarenheter.

Vem gjorde slut/lämnade vem?

Vad vet du om vad som hände sedan i hans/hennes liv?

Vad hände sedan i ditt liv under den närmsta tiden efter (1-24 månader efter splitt)?

Vad kände du som blev lämnad, när du fick vetskap om att han/hon träffat någon eller träffar andra, kanske även legat med?

Hur känner du som separerat med någon där det fanns brister i sexlivet som främst hängde på din partner och så får han/hon snabbt en ny och ett bättre sexliv eller i alla fall ett sexliv ni knappt hade?

Bitterhet?

Avundsjuka?

Missunnsamhet?

Andra känslor och tankar?

Jag har nyligen lämnat ett samboförhållande, men det var hon som gjorde slut, efter fyra år tillsammans och drygt ett år som sambos.

Det tog slut för ca 5 månader sedan, men jag flyttade för mindre än en månad sedan. Jag vet att hon haft kontakt med killar, både på Facebook och på telefon efter vi gjorde slut och innan jag flyttade. Jag är helt säker på att hon har dejtat någon ganska direkt efter jag flyttade och säkert även legat.

Det som stör mig med den tanken är att hon med mig inte hade ork till sex mer än en gång i månaden under vårt sista halvår som par och hon tog nästan aldrig några initiativ till sex eller annan intimitet, fast hon uppskattade att ha det med mig.

Det känns som ett svek och känslan av bitterhet är svår att undvika, fast jag normalt sett inte har haft särskilt svårt att separera och har aldrig missunnat mina ex ett lyckligt liv med ny partner efter mig. Jag är heller inte en särskilt svartsjuk person.

Det känns så orättvist att hon som tjej har killar stående i kö för att träffa henne när hon blivit singel, medan jag som kille kanske inte träffar någon på många månader eller t.o.m. år och detta enbart p.g.a. vilket kön man är.

Ytterligare en tanke jag har är att hon knappt låter min halva av dubbelsängen svalna innan hon låter en ny kille ligga där och jag tror det i så fall hänger mycket på att hon har sådan brist på ork att hantera vardagens bestyr i hem och hushåll. Även ekonomin påverkar nog. Hon får det annars rätt tufft att själv stå för boendet i det hus vi hyrde, med den lön hon har.

Själv så arbetstränade jag p.g.a. en tidigare arbetsolycka, så jag bidrog inte så mycket med inkomst. Men jag försökte göra så mycket som jag kunde i hemmet, vilket hon mycket sällan visade någon uppskattning för, utan bara klagade på vad jag inte gjorde, eftersom det var svårt p.g.a. skadan.

Jag tycker att det är jag som förtjänar att först träffa någon, samtidigt som jag inte vill vara desperat på något sätt.

Jag tycker också att hon borde få vara själv ett tag och få lite perspektiv på tillvaron, att ta hand om det själv som jag förut hjälpte till med och på så vis lära sig att uppskatta sådan hjälp mer i framtiden, än vad hon gjorde med mig.

I detta känns det som att hon kan ligga sig till en räkmacka, som hon inte förtjänat ännu genom att visa att hon klarar sig själv, som hon så sturskt hävdade när det tog slut och även innan det, när vi diskuterade arbetsfördelning i hemmet.

Hon kom ju direkt från ett 16 år långt samboförhållande och hann inte bo själv mer än ett par år (och då i lägenhet), innan vi flyttade ihop (hon var inneboende ett år också under tiden mellan).

Jag hoppas och tror detta är känslor som snart går över, men det skulle underlätta att fokusera på annat, om man åtminstone träffade en trevlig tjej att bara umgås med...och kanske ligga med...