Låna bil av sambo (ej gemensamt köp)

Jag har en sambo som vill leva i ett lugnt och omhändertagande förhållande, utan gräl.
Vi blev tillsammans för ett par år sedan och blev sambo för cirka ett halvår sedan. Han har kvar sitt boende (med kringkostnader), då vår relation varit mycket som inte går att säga är synonymt med lugnt. Vi betalar därför för våra respektive boenden, men han bor i min lägenhet. Vi delar på matkostnader. Jag får betala dubbla elkostnader sedan han flyttade in.

Jag har bil, sedan många år. Jag är införstådd med en oskriven regel att du betalar för att låna någons bil. Inte bara bränsle utan en "symbolisk" summa för att bilen inte är gratis.
Min bil kostar mig i snitt 40 000 kr per år, vilket nedräknat per dag landar på 100 kr, bara om den står still och inget behöver åtgärdas. Försäkring, skatt, parkering, service, lån.
Det är MIN bil.

Min sambo har en annan bild av hur man "står i skuld" till andra, om de lånar ut bil eller sig själva för att hjälpa till/underlätta. Det är inte pengar utan praktisk hjälp, t.ex. vid en flytt eller om någon fått punktering och då behöver skjuts hem. Och han säger att hans vänner är likadana.

Vi har hamnat i ett läge där han anser att ja, han kan betala för bränslet han förbrukar men inte en krona mer. För då betalar han ju för min bil, och om jag säljer den så får han inte ta del av "vinsten" (alla vet att bilar är förlustaffärer utom min sambo, tror jag).
Jag begär inte att han ska gå in och betala halva kostnaden för bilens stående utgifter, som skulle vara 1 500 kr per månad ungefär. Jag vill bara att om han t.ex. kör inom stan (mindre storstad) så bör han åtminstone kunna ge mig 50 kr som tack för lånet, men icke. För det är för dyrt och inte värt vad det ger.

Jag har sagt att om han vill ha fri tillgång på bil när han behöver kan vi samköpa en (för han lär få svårt att betala in halva summan av vad jag redan lagt på nuvarande, bättre att börja om på ny kula), men han vill inte ha den kostnaden i sitt liv.
Jag har sagt att vill han inte betala så får han inte låna bilen.
Han anser dessutom att om jag inte använder bilen själv och han frågar om att få låna den så borde jag bara liksom säga "det är lugnt, ta du den, jag ska ändå inte ut". Jag har påtalat att då han inte betalar för bilen (varken halva kostnaden eller ens symboliskt för enstaka tillfällen) så bör han inte få ha fri tillgång och jag borde få säga nej, ÄVEN om jag själv inte använder bilen. Han anser att han inte har fri tillgång, för då borde han inte behöva fråga..

Jag har försökt stämma av med andra hur de gör (de flesta samäger ju sina fordon eller har varsin bil och därigenom lånar hejvilt, för båda betalar för varsin). Men andra har partners som inte har körkort, men där de betalar för bränsle och lite till. Jag brukar t.ex. låna bil av min syster (då jag behöver bilbarnstol när jag och syskonbarnet ska iväg) och då lämnar jag min bil med nyckel till dem, så vi liksom byter bil. Och vi tankar upp varandras bilar om vi kör dem men annars betalar vi för lånet (bränsle plus lite extra).
Diskussionen urartar till att han anser att allt är slitage och bör bedömas likvärdigt (som hans TV för 20 000 kr slits också, så om han ska börja betala för slitage på bilen så ska jag betala för slitage på TV:n).

Hur gör ni? Och OM ni samäger, hur hade ni resonerat om ena parten har en bil som ni kan låna?