Har han verkligen inga känslor?
Har han träffat någon annan? Det låter som om ni har väldigt olika bilder av er relation.
Oavsett vilket, hur mår du?
Inlägg från: Akira Öken
|
-
-
Förstår att det känns för jäkligt!
Några konkreta råd utan någon som helst vetenskaplig grund:
Skär av honom helt och visa tydligt att han inte både kan ha dig och inte ha dig. Han behöver fundera. Ok, då får han göra det, själv. Inte samtidigt som du bara troget står på perrongen medan han åker en sväng eller går av på första bästa perrong för att aldrig komma tillbaka.
Ingen pardon, han ska ta (minst) halva ansvaret för barnen. Han mår säkert jättedåligt och är förvirrad. Men det gör du med och det är han som skapat situationen. Han ska inte ha någon räkmacka. Han är pappa och det är inget han kan smita ifrån.
Du behöver vara tydlig och visa att du inte är någon som man kan slänga på soptippen för att sedan plocka upp igen om/när det passar. Du när värd bättre än så och du måste visa honom att du inte tar någon skit eller accepterar att vara hans dörrmatta.
Sök inte stöd eller tröst hos honom, utan hos andra som finns omkring dig.
-
Nog ingen som tycker det. Tror det är bra att du är tydlig. Vad fick du för svar och hur har det varit idag?Anonym (Ledsen) skrev 2018-12-04 21:50:46 följande:
Ni har så rätt i allt!! Jag är så mesig...
idag sa jag till honom att han måste bestämma sig annars får han flytta.
-
Tycker över jul är åt helsike för lång tid. Ska du leva i detta? Ska ni fortsätta som du beskrivit tidigare i tråden? Hur ska han överhuvudtaget få någon aning om vad det han riskerar att mista genom sitt beteende, när ni fortsätter som förut. Om han väljer dig efter jul, hur lång tid tror du det tar innan han blir osäker igen och ni står inför precis samma scenario?Anonym (Ledsen) skrev 2018-12-04 22:25:09 följande:
Han bara mumlade att han inte vet... Han tycker allt är bra men är inte säker på om han vill leva med mig resten av livet.
Att han inte orkar prata om detta mer. Det är jobbigt för honom sa han.
Öh jag då??? Vem är det synd om?!
Han får över jul ( för barnens skull) sen får han flytta sa jag.
Jag orkar inte mer. Jag sa också till honom att ett krav är att prata med en psykolog. Tror han behöver hjälp...
Sa allt om att det inte är enkelt att skilja sig heller.. livet efteråt..
men det bekommer honom inte...
Jag säger som tidigare: sätt ner foten och gör det ordentligt. Hur svårt det än är, tror jag du riskerar mer genom att inte tydligt visa vad du anser dig vara värd.
Och som jag skrivit tidigare: självklart ska han ha halva ansvaret för barnen oavsett om han väljer att flytta.
Eller kanske det är du som flyttar till en kompis eller en familjemedlem ett tag för att få honom att vakna. -
Fast man får faktiskt ångra sig.Anonym (Ledsen) skrev 2018-12-04 22:46:04 följande:
Haha du har så rätt - igen! Men nu har jag sagt det...
Han kommer inte ha barnen mer än varannan helg.. hans jobb kommer före...
Barnen känner av detta & jag funderar på om jag vill ha det så..
Min oro är minstingen som mår så dåligt & ekonomin..
Vi har lån ihop som måste lösas då...
Kan man ta det i huslånet?!
Gällande lånen är jag inte rätt person att be om råd. -
Eller så är det inte så. Låter väldigt märkligt och oprofessionellt av en par-/familjeterapeut att uttrycka sig på det viset. Tanken är ju inte att någon annan ska sitta och berätta för er vad ni vill eller känner.Anonym (Ledsen) skrev 2018-12-04 23:54:59 följande:
Det kanske är så ... det vore det värsta :(
Vi går hos en & hon säger att hon ser på hans kroppsspråk & på vad han säger att han vill vara kvar hos mig... redan första gången sa hon det. Men han tar inte in det tror jag...