Hur har män tafsat på er?

Japp!
Oftare ändå till och med att de inleder med ett "Hoppas, är de där köpta eller?" Trevlig som jag är försöker jag då kort och koncist besvara deras fråga "Nej, de är mina egna" eller liknande. Blir i regel inte trodd och då börjar folk närma sig för att "kolla närmare " eller helt enkelt göra bedömningen själv. Inte så kul men har avtagit sista 5-6 åren, kanske för att jag blivit äldre och mer respekterad som individ, kanske för att folk mer uppmärksammar att det inte är ok att ta på andra utan lov.

Sjukt trött på den otroligt vanliga kommentar om ens umgänge. Som att det vi valt fel umgänge och DÄRFÖR blir tafsade på. Nej, vi har inte valt att umgås med tafsare. Det är inte vårt fel att det händer. Det händer, precis som riboflavin beskriver, bland främlingar. Självklart ska man kunna gå ut, utan att bli tagen på brösten.

Jag bara funderar. VAD är det som gör att vissa kvinnor inte kan gå utanför dörren utan att bli sexuellt ofredade!? samtidigt som så många av oss skulle kunna gå ut nakna och så skulle ngn man komma med en filt och ta hand om oss. Eller antagligen så skulle ngn ringa Polisen. Hugh Grant finns bara i ett exemplar och inte ens det är på riktigt.

HUR kan det vara kvinnors fel att de blir ofredade? Och vadå framtoning? Kvinnor klädda i burka blir också våldtagna, hade de också fel framtoning? Ska en kvinna inte kunna gå ut/åka till jobbet/klä sig som de vill/festa utan att räkna med att bli antastad?

Om man minns något från förra året då över tiotusen kvinnor skrev under upprop med berättelser från trakasserier som i första hand skett på jobbet så inser man ju att råd som att inte gå hem själv på natten inte räcker till. Och läser man berättelserna så inser man också att det är alla sorters kvinnor som råkar ut för trakasserier, alltfrån höga chefer till lärlingar. Problemet med mors och många andras inställning är att de inbillar sig att det handlar om attraktion, det handlar om makt. Att visa att man har rätten att ta sig friheter med någon annans kropp. Jag har upplevt trakasserier i skolan, på krogen, i tunnelbanans trängsel och på jobbet. Jag har varit i olika åldrar, det har varit olika tider på dygnet och min relation till männen har varit alltifrån klasskamrater och kollegor till fullständiga främlingar. Men alla gånger har det handlat om makt. Jag tror knappt ens att de blivit upphetsade av det, inte på ett normalt sexuellt vis i alla fall, däremot kanske av sin egen styrka.

Jag tycker det är obehagligt när du vill resonera och analyser om varför vissa kvinnor blir trakasserade, för det du säger då indirekt är att jag hade kunnat göra något annorlunda. Att jag har ett ansvar i detta. Tro mig, man mår väldigt dåligt av trakasserier. Man skäms och är rädd och förbannad, allt på samma gång. Det räcker med att själv behöva komma över de känslorna och landa i att mannen i fråga är bär fullt ansvar som den skitstövel han är. Det behöver inte dras upp i all välmening av de som inte ändå inte förstår.

...Varför blir vissa aldrig utsatta för mobbing, medan andra knappt verkar kunna undvika det? Jag tror inte att det handlar om hur man är som person eller klädsel, men kanske om attityd. Trygghet och självsäkerhet hos människor kanske minskar risken att bli mobbad. Jag vet ärligt talat inte, men är det fel att fundera i såna banor?
En annan ledtråd får man när man läser trådarna här, många tycks bli mobbade på skolan eller jobbet. Det är också något som mobbade ska ha med sig...

Hur känns den jämförelsen? Vad kunde du själv gjort för att slippa bli mobbad? Undvikit skolan, klätt dig annorlunda, inte vistats på samma plats som de som mobbade? Visst känns det lite skavigt när jag ifrågasätter ditt ansvar för mobbningen?

Jag tror inte att du vill skuldbelägga kvinnor det har jag varit tydlig med också. Däremot ställer du frågor som handlar om de som utsätts, som att det är där orsaken finns och inte hos männen som trakasserar.

Om du verkligen vill göra något för kvinnor som trakasseras så ställ frågor om männen. Vilka är de? Vad är deras drivkrafter? På vilka platser tar de chansen? I stället för att dra upp kvinnornas attityder eller var de vistas.

Jag har försökt hålla en saklig ton mot dig för jag tror att du vill väl även om det landar väldigt fel. Men din sista mening är inget annat än direkt kränkande. Att jag skulle vara nöjd med att ha någon att skylla på. För egentligen menar du att det ligger det ändå ansvar hos mig? När jag var ELVA år och inte kommit in i puberteten än första gången en kille drog in handen under min tröja.

Vidrigt.