Min son hade barnvakt någon timme här eller där i den åldern. Min mamma passade honom hemma hos oss vid sådana tillfällen. Dock träffade hon honom mer eller mindre dagligen, så de hade ju bra anknytning. Exempelvis passade hon honom i en timme när jag och mannen var iväg på RUL, då var han runt 6 månader.
Oj, har ni själva separationsångest eller litar ni bara inte på era nära, haha?
Första gången min bebis var ensam med sin mormor (minst en timme ivarjefall) var han 4 dagar.
Vid 1,5månad var han ensam med morfarn i 6h.
Nu är han ett halvår och har sovit borta ett antal gånger, helt utan problem. Säg att jag (och partnern) är barnfria typ 5-10h i veckan, då farföräldrarna har honom.
Gick över till flaskmatning vid 4 månader och det var ju rena drömmen för ens eget liv!
Det är väl snarare att dom VILL och erbjuder sig att ta sitt barnbarn, just för att vi ska få vår egentid, plus tillomed en hel natts sömn. Vem passar inte på då? Tror dessutom att alla fyra helst hade flyttat in med oss för att få så mycket tid med vår son som möjligt.
Hoppas iallafall att TS gick på bion med gott samvete, vilket var meningen med mitt tidigare svar.
Nä, gud. Jag känner mig som en dålig förälder varenda dag. Ska bara halsa resten av vinboxen och leka tittut, så hörs vi sen.....
Uppenbarligen finns inget rätt svar, bebisen KOMMER överleva och troligtvis växa upp utan att mörda någon, inte ens om det råkar bli så att hen skriker i 2h, oavsett när du väljer att lämna iväg denne. Allt som tar emot är helt enkelt mammahjärtat, men tänk när du får komma hem till bebisen igen, efter att dessutom ha fått extra kärlek av din partner.. där har vi lyckan.
Haha, va? Vad är det som är själviskt? Förutom ironin med vinboxen, kunde jag inte vara mer allvarlig. Kände mig tillochmed tvungen att skapa ett konto för att TS skulle få höra att man inte behöver sitta ihop med sitt barn. Har man inget val är det såklart en annan sak. Man slutar väl inte leva bara för att man fått barn? Bebisen kanske också ska lära och vänja sig vid att det finns mer än två personer och 120kvm i världen. Min bebis älskar både mig och sin far, men älskar att leka med andra släktingar (tro inte att ditt barn inte är less på dig ibland), är känslig för nya personer tills vi visar att dom inte är farliga. Han följer med på både restauranger, shoppingturer och bio. Och ja.. får både leka, mysa och tillochmed sova hos mor-/farföfäldrarna. Och han är så nöjd.
Vad mycket strunt du skriver! Att ha barnvakt någon gång ibland är väll ändå inte samma sak som att inte prioritera anknytningen? Och tror du inte att även barnen tjänar på att föräldrarna vårdar sin relation?
För övrigt var min mormor och morfar ofta barnvakt åt mig när jag var liten, bland annat under en veckas tid när jag var 8 månader och mina föräldrar åkte utomlands. Jag har en jättefin relation både till mina föräldrar men också, tack vare att de lånade ut mig, till mina morföräldrar. Skadade inte anknytningen det minsta utan var enbart positivt.
Fast det är din personliga åsikt och inget annat. Det är otroligt arrogant och okunnigt att framställa det som en sanning.
Hur blir det för din partner när hen är på jobbet 8h OM DAGEN, 5 dagar i veckan? Det finns ingen kärlek och connection alls mellan hen och bebisen va? Fast ni kanske tagit föräldraledigt båda två.. i.. 1år? 3år? 18år?
Nej, det finns ingen forskning som säger att föräldrar som lämnar sina barn till barnvakt är ovettiga. Det är din ytterst personliga åsikt.